Jag satte mig...

... i trapphuset och bytte däck igår. Nu fick det vara nog med hakkapeliitta för i år. Hoppas jag.
Solen skiner och jag dricker morgonkaffe och funderar över den ständiga vinterfrågan..: hur mycket kläder behöver jag på dagens pass?

En väska...

... att ha sina saker i på tävlingsresor. Prototyp på gång.

Erik Nohlin...

... delade med sig av sina tankar om PRIMA:
http://www.kadens.se/blogs/eriknohlin/index.htm
Roligt!

Här ser ni hur en PRIMA tröja blir till...
Bilder tagna av mig, i syateljén och redigerade av Rickard Bergstedt.

The Bicycle Animation

När vi...

... kom upp på toppen, tog vi kort. Emil behövde kissa också. Han blir ofta "kissig" under träningspass. Vi bestämde oss redan innan på morgonen att vi behövde köra lugnt och lugnt blev det. Vi irrade omkring på väldigt fina små grusvägar på mälaröarna. Jag blev lite till mig när vi träffade ett rådjur i skogen och tänkte "woohoo, fylla frysen!" men Emil var mer sansad och trampade på smått oberörd av naturens närhet. Det mest ansträngande idag var att cykla upp på skidbacken på bilden. Det roligaste var nog att cykla ner. Det var spännande.
Jag jobbar mycket nu och har många roliga saker på gång med PRIMA, men hinner inte träna alls nästan. Emil påminde mig om att det faktiskt bara är typ 5 månader kvar till tävlingspremiär.. Jisses... Dags att trampa på lite nu.

Jag fick idag frågan...

... om var merinoullen i mina tröjor kom från, då med tanke på djurens välmående och om det var "mulesing fritt".
Jag tänkte dela med mig av svaret, i fall fler undrar.

Här är mitt svar:

Hej ___  Kul att du är intresserad av tröjorna, jag ser fram emot att ha dig som kund.

Att jag använder mig av ett svenskt stickeri till trikån för mina sporttröjor skvallrar om att jag är, precis som stickeriet, väldigt noga med att bara använda de bästa materialen. Stickeriet är noga med sina certifikat, både på naturmaterial likväl som syntet.
Blixtlåsen jag använder mig av är finska, ett medvetet val av mig för att främja det lokalproducerade så mycket som möjligt.
Min sömmerska bor och är verksam på Gotland och transporterna av de små produktioner jag gör, hanteras inte sällan av min far själv, då han arbetar på Gotland och därför åker båten till fastlandet ganska ofta.
Även min mönsterkonstruktör som ritar mönster av min design bor på Gotland. Hon är dock från Nya Zeeland och har väldigt mycket vetskap om just merinoull. Hon har till och med varit uppfödare av merinofår och är i allra högsta grad insatt i frågan kring ullen, men även till stor hjälp kvalitétsmässigt då små frågor som hur vintern varit året då fåren klipps osv, påverkar kvalitén på ullen.
Jag kan som svar på din fråga glädja dig med att merinoullen jag använder mig av är "mulesing free" med certifikat från tyska Sydwolle.

Med vänlig hälsning;
Henrik -PRIMA-

Nu börjar...

... gamla takterna komma tillbaka.
Fler träningstimmar och mer kvalité i träningen. Försöker hålla det på en lagom nivå, för att öka på lite efter jul.
Igår stenhårt skogspass, med trevligt sällskap. Idag halvsoft rullpass med trevligt sällskap.
Så ska det vara. Precis så.

Jag hade ett givande möte idag med sömmerska och mönsterkonstruktör. Några nya modeller klara. Samt armvärmare!
Även lite lyxigare plagg för fest och vardag. Mycket händer nu. Kul!

Vinterstil...

... på vissa träningar nu. Jag gillar det. Smutsigt och hårt. Vet inte varför, men det är något som tänder till i mig. Fick ett sms häromdagen ca 30 minuter innan utsatt mötestid.

Jag har inget emot ett skönt pass mitt i sommaren och skarvar gärna in lite på kvällen i mån om tid. Men ett grispass i halvmörker på cx... det är passion. Det arbetas just nu för fullt på en speciell CX-tröja i Prima. Ser fram emot att stolt bära den över mina axlar, när jag kör intervaller på Alpe d´Haga, där även dagens pass ägde rum. Äntligen tillbaka, där inga ursäkter finns.

Kompiscrossen är...

... igång.

Hårt, lerigt, tungt och vackert. Igår var jag på plats som åskådare och supporter. Jag höll på Emil, inte bara för han och jag tränar tillsammans mest hela tiden, utan också för han körde i den rätta uniformen.

Jag är stolt över att Prima fick synas där cyklingen är som vackrast. Det finns inget att vinna utom hedern. Ändå krigar de för allt benen håller.

- "Tiden, tiden, tiden?" skrek Emil där han passerade varvningen vid start/mål -strecket.

30 min + 2 varv är racet. Det fanns ingen koklocka att klämta med, så vi skrek och visade med fingrarna hur många varv som återstod.

Benen får inte vila förrän cykeln ligger så långt fram som möjligt i raden av cyklar på gräsmattan vid mål. Det är länge att plåga sig själv. Emil kom i mål som 3e man och cykeln med sin belgiskt cyclo-cross -aktiga neonlinda på styret lades i gräset med bara 2 cyklar framför. Bra kört.

Jag fick nästan dåligt samvete av att inte vara med.

Den här skylten...

... sprang jag på häromdagen. Ganska osympatiskt måste jag säga.

Det är mycket trevligare att se en dokumentär om Andy Shlecks väg till le tour i år.

Dra på trissor, klicka HÄR så får du se just en sån!

Få plagg...

... kvar. Passa på att lägg vantarna på en, innan det är för sent!

Lägg märke till hur snygg bild det är också. Såna är vi! (Tack Niklas)

Några finns i...

... lager nu!
Den här tröjan (Milano) är perfekt att ha som mellanting mellan t-shirt och sweatshirt.
Jag använder den varje dag. Nu kan även DU.
Den finns att köpa endast i Primas egna shop på nätet. ( http://shop.primagarments.com )

Ok, så här...

... avslutades en träningsrunda häromdagen;
Jag skulle ut och köra 20-minuters intervaller egentligen, men kände att jag inte riktigt fick den kraft jag ville ha så jag bestämde mig för att göra om passet till en lång typ entimmes-intervall. Jag kör och det går bra, trycker och sliter och kör precis lagom hårt för att vara helt slut när jag når slutet av intervallen. Jag är på Ekerö, så naturligtvis avslutas intervallen med FRA-varvet som är strax över 6 minuter långt. Jag svänger in på det i ganska hög fart och ser en lite äldre snubbe kasta sig på sin cykel och jag förstår direkt att gubben vill ha lite draghjälp eller sällskap. Han kanske haft ett tråkigt pass tänker jag och låter honom sätta sig på min rulle bekvämt och fint drar jag ner oss för backen och genom kurvan vid kyrkan. Han släpper lite lucka så jag tar några kraftlösa tramp för att låta honom haka på hjulet igen. Det gör han och jag lägger mig lite längre ut i vägen för det är lite sidvind. Halvvägs genom rakan hör jag bilar bakom och slänger en blick för att se hur många de är och går lite åt kanten för att släppa förbi em.
- "Men sluta kolla bakåt" hör jag gubbtjyven gorma bakom mig.
- "Va?!" säger jag. "Det är bilar bakom och jag tänker släppa förbi dem".
- "Men du vinglar ju när du kollar.."
Vad i helv*te?! Tänker jag. Är det ett skämt?
Kom ihåg att jag har ca 50 minuter intervall i arslet och är på väg att avsluta. Det innebär att det är tungt nu. Väldigt tungt. Pulsen är hög och benen sega.
Jag släpper bilarna och tänker att vem har givit dig tillåtelse att sitta på mitt hjul och vara otrevlig. Inget cykelvett alls. Jag trycker på lite extra i de små kullarna som kommer i kurvan och går långt ut till vänster för att han ska inse att jag är trött på att ha ett sänke, som utan att fråga tar sig friheten att klänga på min slipstream. Han suger sig ikapp och sätter sig där igen.
Jag väljer att inte låta det störa mig. Bara 2,5 minuter kvar. Jag trycker på på raksträckan och in mot träden i slutet.
Då börjar han gå upp jämsides och vässa precis mot slutet.
Nu är han långt ute på djupt vatten. Sätta sig på min rulle, vara otrevlig och påstå att jag kör vingligt. Sen vägra låta mig vara och till råga på allt försöka gå om i slutet?!?! Aldrig. Jag tränger närmare mot kanten och stänger honom. Jag fäller tydligt ut armbågen så det inte ska råda några tvivel på om han kan gå om eller inte. Han har inget val utom att fortsätta bakom mig till jag väljer att slå av.
- "Vad håller du på med?" frågar jag.
Han viftar på armen och visar baksidan på handen i ett försök att se tuff ut och stöter ut ett ljud i stil med "Aaah.."
Jag åker upp jämsides med honom, knackar honom på axeln och lägger mig så där nära så jag nästan lutar mig mot honom. Så där som vanliga motionärer som aldrig tävlat inte är vana vid och talar om för honom att;
- "Sitter man på hjul hela vägen, då håller man sig på hjul hela vägen"
Jag var trött. Dock lugnade jag mig redan innan jag hann säga färdigt meningen och lade direkt till "men lycka till resten av passet".
Och jag menade det. Jag önskar lycka till åt alla som är ute och cyklar. Jag snackar med alla på tävlingar och låter alla som vill och är trevliga vara med på träningspass. Men lite cykelvett tycker jag är viktigt att ha. Vissa saker är ok och andra inte. Sitt gärna på hjul, men tacka efter. Att cykla är att ha stil och man bör bete sig därefter.
Som de fagra karlarna på bilden från dagens pass.

Det är mycket nu...

... som händer med Prima. Mycket jobb och mycket att göra. Träningen blir tyvär lidande, men det är väl så ibland.

Jag har fått hem de fantastiska bomullströjorna ("Milano", se specifikation på bilden) för de som vill ha det där lilla extra, när de glider runt i stan. De finns i Prima shop till helgen förhoppningsvis. (Jag satt och stämplade hang-tags till dem i förrgår, medan Oscar klippte ut fler kepsskärmar.)
Det är många som hört av sig och vill boka dem. Eftersom det inte finns så många av varje så gäller det att hålla sig framme.

Maggan, Primas sömmerska, sitter med mönstren till "Prima midnight kit" framför sig och klipper och syr för fullt. Hon är fantastisk. Uppstår det problem löser hon dem. Hon skulle hänga av Contador uppför Etna om hon behövde. Hon är vad Jens Voigt skulle vara om han var sömmerska.

Väskorna ("Prima musette") är hämtade hos Wider Ground, runt hörnet från Prima, där de sys och de hamnar också i shopen inom kort. Observera att det finn 2 st som är unika, med en egen färgkombination. De kommer adderas som egen produkt.

Fler "Prima midnight kit" och även en långärmad version av den tröjan på ingång. Håll ögon och öron öppna.

All tillverkning sker i Sverige av kompetenta hantverkare.
Svensk kvalité och stil rakt igenom. På riktigt.

Thor de France?!

De nya och...

... väldigt efterlängtade/efterfrågade tröjorna är snart här. Jag bjuder på lite bilder från plåtningen av dem. Varsågoda!

Idag var det...

... Falkenloppet.
Efter en väldigt aktiv inledning med många utbrytningsförsök och attacker, lyckades ett par cyklister komma loss. Dock var ingen från mitt lag med i den utbrytningen. 3 starka grabbar från mitt lag skickades upp att börja jaga för att inte låta dem komma iväg för långt. Jag snackade med ett annat lag och bad dem skicka upp några till fören, vilket de gjorde och sen skällde jag på ett lag som inte hade någon i utbrytning men ändå inte ville ta något ansvar. Fegt.
Peter (en mycket stark cyklist jag känner) lade efter ett tag på en attack. Jag svarade snabbt. Vi 2 fick med oss en till och jag bestämde mig för att satsa allt på det här kortet.
Vi hade ca 50 km kvar. Bara att trampa. Luckan växte. Vi satt nu i en utbrytning med 2 pers framför och en klunga full av starka ben bakom. Luckan växte lite till och vi körde hårt. Lite senare kom vi ikapp den första utbrytningen och en av dem (tror jag) lyckades bita sig fast och hängde på oss.
Nu är allt lite i en dimma. Jag minns inte riktigt var vad hände och exakt hur många vi var osv. Jag var trött. Mina ben fick slita hårt. Hjärtat pumpade allt vad det hade för att få ut syre till musklerna.
Någon mil senare lyckades en lagkamrat brygga upp till oss andra tillsammans med en till cyklist och min moral höjdes. Det var skönt. Vi skötte oss mycket bra i gruppen och körde hårt och fort.
Kommissarie-bilen körde upp bredvid och sa att vi hade skaffat oss 2 minuter lucka till klungan.
Det var ett parti med backar som böljade upp och ned och när de väl tog slut i en skarp högersväng slog motvinden till som en vägg. Det var tungt att gå upp och ta förningar nu. När det var 20 km kvar var det nära att jag gav upp. Jag orkade inte. Benen skrek åt mig. Jag skrek tillbaka. Jag bet mig fast.
"Kom igen. Du kör för top 10 placering. Håller det här är jag top 10." Tänkte jag. Ok, ett litet tag till.
Sista 15 km var tunga. Jag slet allt vad jag kunde och kämpade mig runt i kedjan. Sista kilometern var en raksträcka med lite uppförslut. Jag råkade hamna längst fram och det blir som alltid en stunds tittande på varandra inför spurten. Ingen vill vara den som drar igång den och därmed är den som drar fram de andra närmare linjen. Jag råkade då, lite av misstag, rulla mig ca 10 meter framför de andra lite till vänster och Thomas i mitt lag såg att han hade några av de starkare spurtarna bakom sig. "KÖR" ropar han. Och körde gjorde jag. Jag drog igång en väldigt lång spurt, alldeles för lång egentligen, men tillfället fanns och det gäller att ta vara på dem.
Med ca 50 meter kvar hade krampen spridit sig i hela benen och 3 andra lyckades komma förbi. Jag tänkte bara på att trampa. Trampa.
Jag slutade 4a och jag är mycket nöjd. Ett väldigt bra resultat! Hela laget var fantastiska idag och hjälpte mig och Thomas (6a) på ett utmärkt sätt.
Jag firar med en lättöl i soffan, iklädd en extremt fräsch gul Prima-tröja. Det är jag värd.