Vinterstil...

... på vissa träningar nu. Jag gillar det. Smutsigt och hårt. Vet inte varför, men det är något som tänder till i mig. Fick ett sms häromdagen ca 30 minuter innan utsatt mötestid.

Jag har inget emot ett skönt pass mitt i sommaren och skarvar gärna in lite på kvällen i mån om tid. Men ett grispass i halvmörker på cx... det är passion. Det arbetas just nu för fullt på en speciell CX-tröja i Prima. Ser fram emot att stolt bära den över mina axlar, när jag kör intervaller på Alpe d´Haga, där även dagens pass ägde rum. Äntligen tillbaka, där inga ursäkter finns.

Kompiscrossen är...

... igång.

Hårt, lerigt, tungt och vackert. Igår var jag på plats som åskådare och supporter. Jag höll på Emil, inte bara för han och jag tränar tillsammans mest hela tiden, utan också för han körde i den rätta uniformen.

Jag är stolt över att Prima fick synas där cyklingen är som vackrast. Det finns inget att vinna utom hedern. Ändå krigar de för allt benen håller.

- "Tiden, tiden, tiden?" skrek Emil där han passerade varvningen vid start/mål -strecket.

30 min + 2 varv är racet. Det fanns ingen koklocka att klämta med, så vi skrek och visade med fingrarna hur många varv som återstod.

Benen får inte vila förrän cykeln ligger så långt fram som möjligt i raden av cyklar på gräsmattan vid mål. Det är länge att plåga sig själv. Emil kom i mål som 3e man och cykeln med sin belgiskt cyclo-cross -aktiga neonlinda på styret lades i gräset med bara 2 cyklar framför. Bra kört.

Jag fick nästan dåligt samvete av att inte vara med.

Den här skylten...

... sprang jag på häromdagen. Ganska osympatiskt måste jag säga.

Det är mycket trevligare att se en dokumentär om Andy Shlecks väg till le tour i år.

Dra på trissor, klicka HÄR så får du se just en sån!

Få plagg...

... kvar. Passa på att lägg vantarna på en, innan det är för sent!

Lägg märke till hur snygg bild det är också. Såna är vi! (Tack Niklas)

Några finns i...

... lager nu!
Den här tröjan (Milano) är perfekt att ha som mellanting mellan t-shirt och sweatshirt.
Jag använder den varje dag. Nu kan även DU.
Den finns att köpa endast i Primas egna shop på nätet. ( http://shop.primagarments.com )

Ok, så här...

... avslutades en träningsrunda häromdagen;
Jag skulle ut och köra 20-minuters intervaller egentligen, men kände att jag inte riktigt fick den kraft jag ville ha så jag bestämde mig för att göra om passet till en lång typ entimmes-intervall. Jag kör och det går bra, trycker och sliter och kör precis lagom hårt för att vara helt slut när jag når slutet av intervallen. Jag är på Ekerö, så naturligtvis avslutas intervallen med FRA-varvet som är strax över 6 minuter långt. Jag svänger in på det i ganska hög fart och ser en lite äldre snubbe kasta sig på sin cykel och jag förstår direkt att gubben vill ha lite draghjälp eller sällskap. Han kanske haft ett tråkigt pass tänker jag och låter honom sätta sig på min rulle bekvämt och fint drar jag ner oss för backen och genom kurvan vid kyrkan. Han släpper lite lucka så jag tar några kraftlösa tramp för att låta honom haka på hjulet igen. Det gör han och jag lägger mig lite längre ut i vägen för det är lite sidvind. Halvvägs genom rakan hör jag bilar bakom och slänger en blick för att se hur många de är och går lite åt kanten för att släppa förbi em.
- "Men sluta kolla bakåt" hör jag gubbtjyven gorma bakom mig.
- "Va?!" säger jag. "Det är bilar bakom och jag tänker släppa förbi dem".
- "Men du vinglar ju när du kollar.."
Vad i helv*te?! Tänker jag. Är det ett skämt?
Kom ihåg att jag har ca 50 minuter intervall i arslet och är på väg att avsluta. Det innebär att det är tungt nu. Väldigt tungt. Pulsen är hög och benen sega.
Jag släpper bilarna och tänker att vem har givit dig tillåtelse att sitta på mitt hjul och vara otrevlig. Inget cykelvett alls. Jag trycker på lite extra i de små kullarna som kommer i kurvan och går långt ut till vänster för att han ska inse att jag är trött på att ha ett sänke, som utan att fråga tar sig friheten att klänga på min slipstream. Han suger sig ikapp och sätter sig där igen.
Jag väljer att inte låta det störa mig. Bara 2,5 minuter kvar. Jag trycker på på raksträckan och in mot träden i slutet.
Då börjar han gå upp jämsides och vässa precis mot slutet.
Nu är han långt ute på djupt vatten. Sätta sig på min rulle, vara otrevlig och påstå att jag kör vingligt. Sen vägra låta mig vara och till råga på allt försöka gå om i slutet?!?! Aldrig. Jag tränger närmare mot kanten och stänger honom. Jag fäller tydligt ut armbågen så det inte ska råda några tvivel på om han kan gå om eller inte. Han har inget val utom att fortsätta bakom mig till jag väljer att slå av.
- "Vad håller du på med?" frågar jag.
Han viftar på armen och visar baksidan på handen i ett försök att se tuff ut och stöter ut ett ljud i stil med "Aaah.."
Jag åker upp jämsides med honom, knackar honom på axeln och lägger mig så där nära så jag nästan lutar mig mot honom. Så där som vanliga motionärer som aldrig tävlat inte är vana vid och talar om för honom att;
- "Sitter man på hjul hela vägen, då håller man sig på hjul hela vägen"
Jag var trött. Dock lugnade jag mig redan innan jag hann säga färdigt meningen och lade direkt till "men lycka till resten av passet".
Och jag menade det. Jag önskar lycka till åt alla som är ute och cyklar. Jag snackar med alla på tävlingar och låter alla som vill och är trevliga vara med på träningspass. Men lite cykelvett tycker jag är viktigt att ha. Vissa saker är ok och andra inte. Sitt gärna på hjul, men tacka efter. Att cykla är att ha stil och man bör bete sig därefter.
Som de fagra karlarna på bilden från dagens pass.

Det är mycket nu...

... som händer med Prima. Mycket jobb och mycket att göra. Träningen blir tyvär lidande, men det är väl så ibland.

Jag har fått hem de fantastiska bomullströjorna ("Milano", se specifikation på bilden) för de som vill ha det där lilla extra, när de glider runt i stan. De finns i Prima shop till helgen förhoppningsvis. (Jag satt och stämplade hang-tags till dem i förrgår, medan Oscar klippte ut fler kepsskärmar.)
Det är många som hört av sig och vill boka dem. Eftersom det inte finns så många av varje så gäller det att hålla sig framme.

Maggan, Primas sömmerska, sitter med mönstren till "Prima midnight kit" framför sig och klipper och syr för fullt. Hon är fantastisk. Uppstår det problem löser hon dem. Hon skulle hänga av Contador uppför Etna om hon behövde. Hon är vad Jens Voigt skulle vara om han var sömmerska.

Väskorna ("Prima musette") är hämtade hos Wider Ground, runt hörnet från Prima, där de sys och de hamnar också i shopen inom kort. Observera att det finn 2 st som är unika, med en egen färgkombination. De kommer adderas som egen produkt.

Fler "Prima midnight kit" och även en långärmad version av den tröjan på ingång. Håll ögon och öron öppna.

All tillverkning sker i Sverige av kompetenta hantverkare.
Svensk kvalité och stil rakt igenom. På riktigt.

Thor de France?!

De nya och...

... väldigt efterlängtade/efterfrågade tröjorna är snart här. Jag bjuder på lite bilder från plåtningen av dem. Varsågoda!

Idag var det...

... Falkenloppet.
Efter en väldigt aktiv inledning med många utbrytningsförsök och attacker, lyckades ett par cyklister komma loss. Dock var ingen från mitt lag med i den utbrytningen. 3 starka grabbar från mitt lag skickades upp att börja jaga för att inte låta dem komma iväg för långt. Jag snackade med ett annat lag och bad dem skicka upp några till fören, vilket de gjorde och sen skällde jag på ett lag som inte hade någon i utbrytning men ändå inte ville ta något ansvar. Fegt.
Peter (en mycket stark cyklist jag känner) lade efter ett tag på en attack. Jag svarade snabbt. Vi 2 fick med oss en till och jag bestämde mig för att satsa allt på det här kortet.
Vi hade ca 50 km kvar. Bara att trampa. Luckan växte. Vi satt nu i en utbrytning med 2 pers framför och en klunga full av starka ben bakom. Luckan växte lite till och vi körde hårt. Lite senare kom vi ikapp den första utbrytningen och en av dem (tror jag) lyckades bita sig fast och hängde på oss.
Nu är allt lite i en dimma. Jag minns inte riktigt var vad hände och exakt hur många vi var osv. Jag var trött. Mina ben fick slita hårt. Hjärtat pumpade allt vad det hade för att få ut syre till musklerna.
Någon mil senare lyckades en lagkamrat brygga upp till oss andra tillsammans med en till cyklist och min moral höjdes. Det var skönt. Vi skötte oss mycket bra i gruppen och körde hårt och fort.
Kommissarie-bilen körde upp bredvid och sa att vi hade skaffat oss 2 minuter lucka till klungan.
Det var ett parti med backar som böljade upp och ned och när de väl tog slut i en skarp högersväng slog motvinden till som en vägg. Det var tungt att gå upp och ta förningar nu. När det var 20 km kvar var det nära att jag gav upp. Jag orkade inte. Benen skrek åt mig. Jag skrek tillbaka. Jag bet mig fast.
"Kom igen. Du kör för top 10 placering. Håller det här är jag top 10." Tänkte jag. Ok, ett litet tag till.
Sista 15 km var tunga. Jag slet allt vad jag kunde och kämpade mig runt i kedjan. Sista kilometern var en raksträcka med lite uppförslut. Jag råkade hamna längst fram och det blir som alltid en stunds tittande på varandra inför spurten. Ingen vill vara den som drar igång den och därmed är den som drar fram de andra närmare linjen. Jag råkade då, lite av misstag, rulla mig ca 10 meter framför de andra lite till vänster och Thomas i mitt lag såg att han hade några av de starkare spurtarna bakom sig. "KÖR" ropar han. Och körde gjorde jag. Jag drog igång en väldigt lång spurt, alldeles för lång egentligen, men tillfället fanns och det gäller att ta vara på dem.
Med ca 50 meter kvar hade krampen spridit sig i hela benen och 3 andra lyckades komma förbi. Jag tänkte bara på att trampa. Trampa.
Jag slutade 4a och jag är mycket nöjd. Ett väldigt bra resultat! Hela laget var fantastiska idag och hjälpte mig och Thomas (6a) på ett utmärkt sätt.
Jag firar med en lättöl i soffan, iklädd en extremt fräsch gul Prima-tröja. Det är jag värd.

Känslan av att...

... glida runt i en Prima-tröja på stan.
De har liksom det där lilla extra. Det där som gör att jag glider fram, att ljusen vid korsningar slår om när jag kommer.
Snart kan även ni få känna skillnaden.

Intervjun i Kadens...

... var nedkortad och inte lika spännande som "orginalet". Så jag delar med mig av den här. Lägger även till en bild som är tagen till intervjun av Niklas Skoglund.

1, Varför vill du göra egna cykelkläder ?

Jag har alltid varit medveten om vad jag har på mig. Inte bara hur jag ser ut, utan även just vad jag har på mig. Jag har dock aldrig följt det som kallas mode, jag ser det mer som att vissa följer andra leder.
Cykling är en av de vackraste sporter som finns, men utbudet av kläder med den stil de förtjänar i kombination med den funktion som behövs är i stort sett obefintlig. Att det jag har på mig ser bra ut, men även har en själ är lika viktigt. Det finns andra märken som lyckats göra ganska stilfulla kläder, men som sitter med produktion på andra sidan jorden, eller som kompromissat bort viktig funktion. Primas kläder inte bara ser bra ut, de tillverkas även i Sverige och det märks. När du har en Prima tröja på dig, inte bara ser du bra ut, du är bra också.


2, berätta om materialet:

Tyget i Primas race-tröjor består av 25% merinoull och 75% polyester. Det är utvecklat av Prima och Trikåby tillsammans och sedan stickat av Trikåby utanför Norrköping. Det är stickat så att merinoullen hamnar på avigsidan, vilket ger oss alla fördelar som kommer av att ha ull närmast kroppen. Alla Primas plagg sys av Maggan på Gotland. Vi har en ständig dialog och hon kompletterar designen med lösningar bara en sömmerska av bästa sort kan. Prima är lite som en familj. Vi ringer varandra ibland och bara kollar läget. Jag kan ringa stickeriet och fråga om utveckling av nya trikåer och sedan ringa Maggan och helt plötsligt på har vi en ny tröja på gång.


3, Hur ser den långsiktiga planen ut ?

Prima ska få växa i den takt det är behagligt. Det finns för mig ingen mening med att blåsa upp mig och ta i för att sedan spricka och låta all fantastiskt material och sömnad gå till spillo. Det är också viktigt att inte vara för låst i sådana här projekt. Jag menar, det är inte bara upp till mig vad Prima utvecklas till att bli. Det är kunderna och de som använder mina kläder som även formar märket och inställningen till märket. Vad Prima står för, är dock tydlig så jag tror mina kunder kommer vara på samma spår som jag, men Prima är levande. De som kör i Prima kommer märka hur det känns. Det finns en själ i plaggen och känsla. Maggan sprang på Thomas Löfkvists mamma på affären häromdagen och passade på att snacka lite med henne om Prima. Hon tyckte det lät fantastiskt, så vem vet, Thomas kanske cyklar i en av mina tröjor snart. Fast vet inte om team Sky´s andra sponsor, Adidas, blir så glada då... Hur som helst så sa jag att hon gärna får ge en tröja till honom.
Prima kommer inte bara göra kläder för vägen, utan även kläder som lämpar sig för gator och torg. Det vore ju tråkigt om det inte gick att få Prima-känslan även när man ska ut på stan.
Eftersom jag inte kommer jobba med olika kollektioner för varje säsong, utan vet att mina kläder kommer hålla länge, så adderas det plagg eftersom de utvecklas. Att utveckla nya plagg tar ibland lång tid för mig. Jag har svårt att släppa saker som inte är perfekt. Men eftersom min sömmerska och jag pratar så ofta i telefonen kan jag göra små ändringar i stort sett när jag vill. Jag har ingen deadline för en säsong, som andra märken har, inga stora fabriker att anpassa mig till. Mitt material finns där och jag ringer om plaggen tar slut och får nya uppsydda åt mig. Ett av mina tyger tog slut vid ett tillfälle, så Maggan ringde mig och på 5 minuter hade vi inte bara svurit lite åt alla uppförsbackar utan även designat ett helt nytt plagg.


4, Vilken sorts kunder siktar du in dig på ?

De som köper Prima är medvetna om vad de har på sig. Inte bara om hur de ser ut. De som kör i Prima är de som vill känna sig lite bättre än de andra i sadeln, de som tycker om det exklusiva. Du vet, de som vet.