Det blev...

... en dag med långa intervaller.

Ute.

Jag mötte upp med Emil på bron kl 10. Därifrån cyklade vi ut mot Ekerö och drog igång första intervallen. 20 minuter ska de vara. Jag fick kämpa för att hålla tag i rullen och halkade av lite mot slutet. Sen rullade vi lite soft i ca 10 min innan vi drog igång igen.

Solen skiner. Inga fåglar kvittrar. Det är kanske -10 i luften och lite blåsigt. Emil bjuder inte på mkt till slipstream, med sin lilla strömlinjeformade kropp. Jag halkade av rullen på andra intervallen och kämpade och slet för att inte släppa för stor lucka. Luckan växte dock.

Vi chillade lite och drog igång sista intervallen. Vägarna är aningen hala i dessa tider.

Emil drog och jag låg så nära jag kunde. I en 90 graders kurva släppte Emils hjul det lilla grepp som vi har på isen och drog i med en smäll mot asfalten. Innan han ens landat måste jag ta ett beslut. Vi snackar hundradelar av en sekund här.

1; Jag försöker köra på sidan

2; Jag kör på honom.

3; Jag lägger mig.

Här kära vänner avgörs vad för typ av människa man är. Jag är; 3, den som lägger sig med flit i backen och slår ned i isen, för att inte köra på en vän. Jag kanade och hamnade tillslut i någon form av cykelsked med Emil som jämrade och vred sig. Ena sekunden skrattade han andra gjorde han det inte. Men han är tuff och det tog inte lång tid innan han insisterade att vi skulle fortsätta intervallen.

Det gjorde vi.

Den lilla fan hängde av mig igen... Efter den hade vi en bit tillbaka och vi körde i halvsoft tempo.

Det var kallt, trevligt och roligt idag. Imorgon är det återhämtning på tapeten och vi ska rulla soft i 1-2 timmar, för att köra det Simon kallar "ap-distans" på söndag.

Det ska bli -17 på söndag...

It was a day with long intervalls.

Outside.

I met up with Emil on the bridge and we rolled out to Ekerö and started the first intervall. 20 minutes are what we were going for, x 3. I had to fight to stay on his wheel but dropped of a little towards the end.

We took it easy for about 10 minutes before starting the next one.

Sun is shining, no birds are singing and it´s about 14 f in the air, with a little bit of wind.

Emil doesn´t offer much of a slipstream with his tiny figure and I had to struggle to stay on the wheel. I dropped of and fought, not to let to much of a gap come between us. The gap grew.

We chilled out for a while before starting the third and last intervall.

The roads are a little bit slippery theese days.

Emil was pulling and I stayed as close to his wheel as I could. We came into a 90 degree turn and his wheels lost what little grip they had of the icy road and he went, bang, down on the ground.

But before he even hits the ground, I have a decision to make. We are talking hundreds of a second here.

1; I try to pass him.

2; I run into him.

3; I throw yourself to the ground.

This my friends, is where it shows what kind of a person you are. I am person number 3, I trew myself on the ground, to save my friend.

We slid down the icy road and ended up in somewhat of a cycling-spoon. Emil was lafting one second, not lafting the other. But he´s tough the little guy and it didn´t take long before he incisted on us continuing the intervall.

Little fucker dropped me again... After that we rolled in a pretty nice pace into town.

Today was fun, cold and hard.

Tomorrow we have recovery and on sunday what Simon calls "monkey-distance". A 6 hour ride. And it´s going to be 1 fahrenheit on sunday...