Vi skulle...

... sätta igång tidigare än vanligt idag.
Jag var tvungen att passa tid till jobbet. Alla var inte lika glada för att "någon" hade kommit med den idén.
4 timmar var dagens lektion.
Vi som körde var Simon, Emil, Karl, Jonas och en nyinflyttad Kalle från Emils fädernes land, Skåne.
Så jag förstås.
Kalle (den nya skånsklänningen) har ena jävla trädstammar till lår.
Solen skiner. Vägarna var inte helt fria från is, men det gick att låtsas. Simon var frän och hade mörka solbrillor på.
Vi körde perfekt tempo och alla njöt apan av sig.
Lite spurttränig inflätat i passet, för mig och Simon. Det är lite vanskligt att spurta på asfalt med snö/is-fläckar, men det gick bra. Kändes bra att komma igång med det också.
Vid ett tillfälle ungefär i mitten av dagens pass, hördes ett gällt litet gnäll på skånska;
- Njee men heår duw vare e min ficka?
Eh.. Va?! Sa jag.
Det var Emil. Han såg INTE glad ut.
Vad säger han, egentligen? Undrade jag...
Han hade tappat sin snecköörs (snickers), visade det sig.
Det var inte roligt. Eller för oss som var med var det lite roligt, men inte för honom.
Han försökte till och med få oss att köra samma väg tillbaka, stackarn. Den gick vi ju inte på såklart.
Det kändes mycket bra att vara ute i solen och snurra trampor. Lite för bra, för jag blev ganska sen hem och fick steka pyttipanna, medans jag duschade. Sedan ösa ner den i en plastbunke och älga iväg i full galopp till jobbet.
Väl där smetade jag i mig käket till vinterstudion på svtplay.
Nu vill jag bara köra mer.
Det kommer vara sol varje dag fram till midsommar nu antar jag.