Lite sol...

... som övergick i ett hejdundrandes snöfall, tyckte vädret vi skulle ha idag. Och det hade vi.

Men det var kul och gick bra ändå. Morgonen började med att mala kaffe och brygga det i mocca-bryggaren. Det har blivit morgonens höjdpunkt och det är brorsans fel helt och hållet. Nu står jag alltså och handmaler kaffet i en liten kvarn med vev och brygger det på spisen.

Snart trillar lite lön in på kontot och då blir det fin-bönor från långväga plantage med specialrostning och allt vad det går. Jo då, det har bror min sett till. Och det tackar jag för. Snart blir jag lika flink som honom på att brygga och då ni, då blir det kafferep hela dagarna.

Men nu finns inte tid till det utan på med kläderna jag hängt på elementet för att de ska vara varma och sköna när de tas på. Det var dem.

Pulsklockan hittade jag inte, men det gjorde inget. Jag har börjat tycka mer och mer om att köra på känsla och inte gräva ner mig i pulsträsket för mycket.

Emil stod snällt på bron och väntade när jag kom, lite försenad. Vid det här laget sken solen på oss och det var minst sagt frisk temperatur ute.

Vi rullade iväg och efter ett tag kom intervallen igång. Det var grymt bra. Precis lagom körde vi. Första var ca 20 min. "Från FRA börjar och vidare bort till rondellen" med andra ord. Bra tryck och precis lagom hårt.

Vi rullade vänster och gled förbi en skidbacke där de tjoade och hoppade och åkte lift. Och där cyklar vi förbi... Inga konstigheter...

Precis när vi drog igång andra intervallen stoppade jag Emil och var tvungen att ta ett kort. Han bräkte lite på skånska och ett litet gnäll, men han stannade snällt medan jag fick upp kameran och knäppte av en liten bild. Sen drog vi igång igen och drog och drog. Jag tror den andra intervallen blev längre än 20 min men jag vet inte ännu... Väntar på meddelande från Emil om det.

Sen kom snöfallet. Stora tunga lappvantar seglade ned på oss och det blev svårt med sikten. Lite blåst på det och det kändes skönt att vända hem.

Some sun that later turned into a crazy snowfall today.

But we had a good fun ride today anyway.

The morning started with me grinding coffee, and brewing it in my mocca-brewer. That is now the best thing in the morning and it´s all my brothers fault. He got me into grinding by hand and brewing it all perfect in my mocca pot on the stove. It´s not as perfect as his coffee yet but I´m getting there. And when I´m there I will do nothing else. But no time for that now. On with all the clothes needed in this weather that I actually placed on the heater so they would be nice and warm and they were.

I couldn´t find my heart monitor, but I didn´t stress about that too much. I´ve started liking training on feeling more and more and it feels good not getting too focused on puls all the time.

I came to the bridge a little bit late but Emil didn´t mind. The sun was shining and the air, well, let´s say it was a little bit crisp. We rolled of and after a while started the first intervall. We went for about 20 minutes. It felt perfect, just hard enough and good speed.

We hung a left and rolled by a skiing facility. People were happy and jumping around in the snow and riding the lift, skiing.

And we biked by. Nothing out of the ordinary.

Just when we started the second intervall I said we had to stop to take a picture and Emil sounded a little bit upset in his southern swedish accent. But he didn´t seem to mind too much. I took a pic and we started again. This intervall felt longer than 20 minutes, but I´m waiting for Emil to email the info.

The sun turned into heavy snow as we turned back towards the city. Good day today.