Efter 4,5 timmars...

... sömn lät det som en italiensk bilkö i sovrummet, när alla väckarklockor och påminnelser jag har, gick av samtidigt, för att tvinga mig ur säng. Det funkade.

Direkt greppade jag cykeln i farten och gick ut och ställde den ute. Utan att stanna. Iklädd kalsonger.

Det är viktigt att ställa ut cykeln på morgonen, så växlar och frihjul hinner vänja sig vid kylan och inte fryser ihop. Det är kallt att göra det i kalsonger.

Typ som i sömnen rotade jag runt i skafferierna för att så snabbt som möjligt hitta något att äta.

Jag hittade havregryn och gjorde gröt.

Ingen mjölk, men honung hade jag alla fall.

Kollade på klockan. Jag ligger inte riktigt i fas med planeringen. På med rustningen.

Allt ska på i rätt ordning också. Sen är allt kommit på så behöver jag alltid gå på toa. Slår aldrig fel.

Av med hälften. Toa. Klä på sig igen.

Väl igång, rullade jag ca 07:35 ut på trottoaren.

En högerkurva sen genom en korsning.

Is. Hård och hal, is.

Tjong i ballongen och jag bara kanade. Fanns inget grepp någonstans.

Jaha, det är en sån runda det kommer bli tänkte jag... 45 sekunder och redan smått mörbulltad och inte helt jävla peppad, kan jag säga. Jag skulle ätit mer kände jag i magen.

Vi ska ju trots allt köra 4 timmar.

Vi samlade ihop oss vid det vanliga stället och rullade iväg.

Humöret gick upp lite. Vi var ett skönt gäng.

Simon, Emil, Kalle, Jonas, Staffan och jag. Trevligt.

Jag är hungrig... Och var håller Karl hus?

Vi rullade ut och iväg. Det var inte alls så halt som jag hade befarat. Det var ganska plogat och fint faktiskt. Farten pulserade något och det gick både i skönt distans tempo och i lite hårdare fart vissa sträckor. Emil samlade plus-poäng, genom att bjuda mig på banan och annat gott han smög fram ur rygg-fickan. Han är bra på det där med snacks... Det var ju han som smög fram en hel karton med skum-fluff-godis för några veckor sen. Förra veckan, när vägarna var torra och solen log mot oss, tappade han dock sin "sneckörs", men det gjorde han inte idag. Han hade med sig ett par stycken faktiskt.

Simon var kall och ville bli varm, så han låg och krigade typ 20 m framför oss andra mestadels. Jävla stark den pojken.

Rundan rullade på och jag drog igång en tempohöjning mot slutet som jag fick ångra bittert och släppa... Kanske brist på sömn och mat. Men sur blev jag. Fast inte så länge. Sånt händer.
Vi la på en liten extra runda jag, Emil och Simon.

Jag och Emil ramlade varsin gång. Simon ramlar inte.
När jag kom hem var jag lite mörbultad och ganska kall. Och väldigt uttorkad. Kall luft är torrare än varm och det dröjer inte länge innan vattenflaskan fryser och det är slut på drickandet...

Jag drack, lagade massor med mat och power-vilade, innan jag stack hem till min polare som håller på med företagets hemsida.

Det är en annan historia.

ENG:

After only 4,5 h of sleep, all my alarms and wake-up calls went of and woke up. They forced me out of bed.

I grabbed my bike and went to put it outside. You need to do that to get it cold before you actually start riding. Otherwise the free wheel and the deraileur might freeze and you can´t ride.

It was verry cold outside.

I made me some oatmeal and added some honey. That was what I could find. I forced myself to eat, before putting on my armour. Everything in the right order.

Of course, like every time, I need to go to the bathroom right after getting everything on.

Clothes of. Bathroom. Clothes on and of we go.

It´s now 7:35 and I´m rolling out. About 45 seconds later I go into an intersection and it´s all ice. Hard, cold, slippery ice. And I went down.

Slightly bruised I got back on my bike and really wasn´t quiet as eager to ride... I should´ve eaten more, I thought. I´m still hungry.

I went to the rendezvous and my mood got better. It was a good group of guys today. Simon, Emil, Kalle, Jonas, Staffan and me.

Nice. Shit I´m hungry.

And I have 4 more hours to go...

We rolled of and held quite a good tempo. Sometimes maybe a little too fast.

Emil was collecting points in my book, by pulligng out snacks out of the back-pocket. Bananas and other treats. He´s good at bringing snacks.

Simon was cold so he fought his own war about 20 meters in front of the group. He´s strong that boy...

Me Simon and Emil added an extra couple of minutes to the ride. Both me and Emil had a crash each. I was now dehydrated, hungry and cold. But in a weird way, it feels good.

The dehydration has to do with cold air beeing less humid and the fact that waterbottles freeze pretty fast in about -10C (20F).

The picture shows looking down in my bidon. Solid ice...