Lite sol...

... som övergick i ett hejdundrandes snöfall, tyckte vädret vi skulle ha idag. Och det hade vi.

Men det var kul och gick bra ändå. Morgonen började med att mala kaffe och brygga det i mocca-bryggaren. Det har blivit morgonens höjdpunkt och det är brorsans fel helt och hållet. Nu står jag alltså och handmaler kaffet i en liten kvarn med vev och brygger det på spisen.

Snart trillar lite lön in på kontot och då blir det fin-bönor från långväga plantage med specialrostning och allt vad det går. Jo då, det har bror min sett till. Och det tackar jag för. Snart blir jag lika flink som honom på att brygga och då ni, då blir det kafferep hela dagarna.

Men nu finns inte tid till det utan på med kläderna jag hängt på elementet för att de ska vara varma och sköna när de tas på. Det var dem.

Pulsklockan hittade jag inte, men det gjorde inget. Jag har börjat tycka mer och mer om att köra på känsla och inte gräva ner mig i pulsträsket för mycket.

Emil stod snällt på bron och väntade när jag kom, lite försenad. Vid det här laget sken solen på oss och det var minst sagt frisk temperatur ute.

Vi rullade iväg och efter ett tag kom intervallen igång. Det var grymt bra. Precis lagom körde vi. Första var ca 20 min. "Från FRA börjar och vidare bort till rondellen" med andra ord. Bra tryck och precis lagom hårt.

Vi rullade vänster och gled förbi en skidbacke där de tjoade och hoppade och åkte lift. Och där cyklar vi förbi... Inga konstigheter...

Precis när vi drog igång andra intervallen stoppade jag Emil och var tvungen att ta ett kort. Han bräkte lite på skånska och ett litet gnäll, men han stannade snällt medan jag fick upp kameran och knäppte av en liten bild. Sen drog vi igång igen och drog och drog. Jag tror den andra intervallen blev längre än 20 min men jag vet inte ännu... Väntar på meddelande från Emil om det.

Sen kom snöfallet. Stora tunga lappvantar seglade ned på oss och det blev svårt med sikten. Lite blåst på det och det kändes skönt att vända hem.

Some sun that later turned into a crazy snowfall today.

But we had a good fun ride today anyway.

The morning started with me grinding coffee, and brewing it in my mocca-brewer. That is now the best thing in the morning and it´s all my brothers fault. He got me into grinding by hand and brewing it all perfect in my mocca pot on the stove. It´s not as perfect as his coffee yet but I´m getting there. And when I´m there I will do nothing else. But no time for that now. On with all the clothes needed in this weather that I actually placed on the heater so they would be nice and warm and they were.

I couldn´t find my heart monitor, but I didn´t stress about that too much. I´ve started liking training on feeling more and more and it feels good not getting too focused on puls all the time.

I came to the bridge a little bit late but Emil didn´t mind. The sun was shining and the air, well, let´s say it was a little bit crisp. We rolled of and after a while started the first intervall. We went for about 20 minutes. It felt perfect, just hard enough and good speed.

We hung a left and rolled by a skiing facility. People were happy and jumping around in the snow and riding the lift, skiing.

And we biked by. Nothing out of the ordinary.

Just when we started the second intervall I said we had to stop to take a picture and Emil sounded a little bit upset in his southern swedish accent. But he didn´t seem to mind too much. I took a pic and we started again. This intervall felt longer than 20 minutes, but I´m waiting for Emil to email the info.

The sun turned into heavy snow as we turned back towards the city. Good day today.

Körde gym...

... idag. Bål och lite ben.

Skulle kunna skriva ett inlägg om det, men tvivlar på att det skulle bli så kul.

Förutom när jag försöker skriva ut ljuden jag gör under vissa övningar, när orken är så nära slut det går och jag tvingar mig att köra tiden ut på stationen. Speciellt sit-upsen har ett roligt ljud. Det är liksom stön fast i falsett och ett gnäggigt gnäll inbakat i det också.

Men jag tänkte belysa den märkliga figuren, på bilden, som hänger i killarnas omklädningsrum.

Han (jag antar att det är en han, eftersom det är killarnas omklädningsrum) har hängt där länge och stryker omkring längs väggarna. Idag stod han där i hörnet och bara chillade.

Ok. Ska sova nu. Intervaller ute i kylan med Emil imorgon förmiddag.

Eng:

Was at the gym today. Torso and legs.

I could write a post about that, but I doubt that that would be fun to read.

Exept for when I try to write out words to try to explain the sounds I make during some exercises, when there is no power left and I force myself to go the whole time at that station. Specially the sit ups has a funny sound. It´s like a moan, but in falsetto with a neighing whine.

But instead I was going to show you this odd fellow, in the picture, who´s hanging out in the guys locker room.

He (I guess it´s a he, because it´s the boys locker room) has hung out there for quite some time now. Today he was chilling in a corner just doing his thing.

Ok. Gotta sleep. Intervalls tomorrow in the cold morning with Emil.

Det blev...

... en dag med långa intervaller.

Ute.

Jag mötte upp med Emil på bron kl 10. Därifrån cyklade vi ut mot Ekerö och drog igång första intervallen. 20 minuter ska de vara. Jag fick kämpa för att hålla tag i rullen och halkade av lite mot slutet. Sen rullade vi lite soft i ca 10 min innan vi drog igång igen.

Solen skiner. Inga fåglar kvittrar. Det är kanske -10 i luften och lite blåsigt. Emil bjuder inte på mkt till slipstream, med sin lilla strömlinjeformade kropp. Jag halkade av rullen på andra intervallen och kämpade och slet för att inte släppa för stor lucka. Luckan växte dock.

Vi chillade lite och drog igång sista intervallen. Vägarna är aningen hala i dessa tider.

Emil drog och jag låg så nära jag kunde. I en 90 graders kurva släppte Emils hjul det lilla grepp som vi har på isen och drog i med en smäll mot asfalten. Innan han ens landat måste jag ta ett beslut. Vi snackar hundradelar av en sekund här.

1; Jag försöker köra på sidan

2; Jag kör på honom.

3; Jag lägger mig.

Här kära vänner avgörs vad för typ av människa man är. Jag är; 3, den som lägger sig med flit i backen och slår ned i isen, för att inte köra på en vän. Jag kanade och hamnade tillslut i någon form av cykelsked med Emil som jämrade och vred sig. Ena sekunden skrattade han andra gjorde han det inte. Men han är tuff och det tog inte lång tid innan han insisterade att vi skulle fortsätta intervallen.

Det gjorde vi.

Den lilla fan hängde av mig igen... Efter den hade vi en bit tillbaka och vi körde i halvsoft tempo.

Det var kallt, trevligt och roligt idag. Imorgon är det återhämtning på tapeten och vi ska rulla soft i 1-2 timmar, för att köra det Simon kallar "ap-distans" på söndag.

Det ska bli -17 på söndag...

It was a day with long intervalls.

Outside.

I met up with Emil on the bridge and we rolled out to Ekerö and started the first intervall. 20 minutes are what we were going for, x 3. I had to fight to stay on his wheel but dropped of a little towards the end.

We took it easy for about 10 minutes before starting the next one.

Sun is shining, no birds are singing and it´s about 14 f in the air, with a little bit of wind.

Emil doesn´t offer much of a slipstream with his tiny figure and I had to struggle to stay on the wheel. I dropped of and fought, not to let to much of a gap come between us. The gap grew.

We chilled out for a while before starting the third and last intervall.

The roads are a little bit slippery theese days.

Emil was pulling and I stayed as close to his wheel as I could. We came into a 90 degree turn and his wheels lost what little grip they had of the icy road and he went, bang, down on the ground.

But before he even hits the ground, I have a decision to make. We are talking hundreds of a second here.

1; I try to pass him.

2; I run into him.

3; I throw yourself to the ground.

This my friends, is where it shows what kind of a person you are. I am person number 3, I trew myself on the ground, to save my friend.

We slid down the icy road and ended up in somewhat of a cycling-spoon. Emil was lafting one second, not lafting the other. But he´s tough the little guy and it didn´t take long before he incisted on us continuing the intervall.

Little fucker dropped me again... After that we rolled in a pretty nice pace into town.

Today was fun, cold and hard.

Tomorrow we have recovery and on sunday what Simon calls "monkey-distance". A 6 hour ride. And it´s going to be 1 fahrenheit on sunday...

Efter 4,5 timmars...

... sömn lät det som en italiensk bilkö i sovrummet, när alla väckarklockor och påminnelser jag har, gick av samtidigt, för att tvinga mig ur säng. Det funkade.

Direkt greppade jag cykeln i farten och gick ut och ställde den ute. Utan att stanna. Iklädd kalsonger.

Det är viktigt att ställa ut cykeln på morgonen, så växlar och frihjul hinner vänja sig vid kylan och inte fryser ihop. Det är kallt att göra det i kalsonger.

Typ som i sömnen rotade jag runt i skafferierna för att så snabbt som möjligt hitta något att äta.

Jag hittade havregryn och gjorde gröt.

Ingen mjölk, men honung hade jag alla fall.

Kollade på klockan. Jag ligger inte riktigt i fas med planeringen. På med rustningen.

Allt ska på i rätt ordning också. Sen är allt kommit på så behöver jag alltid gå på toa. Slår aldrig fel.

Av med hälften. Toa. Klä på sig igen.

Väl igång, rullade jag ca 07:35 ut på trottoaren.

En högerkurva sen genom en korsning.

Is. Hård och hal, is.

Tjong i ballongen och jag bara kanade. Fanns inget grepp någonstans.

Jaha, det är en sån runda det kommer bli tänkte jag... 45 sekunder och redan smått mörbulltad och inte helt jävla peppad, kan jag säga. Jag skulle ätit mer kände jag i magen.

Vi ska ju trots allt köra 4 timmar.

Vi samlade ihop oss vid det vanliga stället och rullade iväg.

Humöret gick upp lite. Vi var ett skönt gäng.

Simon, Emil, Kalle, Jonas, Staffan och jag. Trevligt.

Jag är hungrig... Och var håller Karl hus?

Vi rullade ut och iväg. Det var inte alls så halt som jag hade befarat. Det var ganska plogat och fint faktiskt. Farten pulserade något och det gick både i skönt distans tempo och i lite hårdare fart vissa sträckor. Emil samlade plus-poäng, genom att bjuda mig på banan och annat gott han smög fram ur rygg-fickan. Han är bra på det där med snacks... Det var ju han som smög fram en hel karton med skum-fluff-godis för några veckor sen. Förra veckan, när vägarna var torra och solen log mot oss, tappade han dock sin "sneckörs", men det gjorde han inte idag. Han hade med sig ett par stycken faktiskt.

Simon var kall och ville bli varm, så han låg och krigade typ 20 m framför oss andra mestadels. Jävla stark den pojken.

Rundan rullade på och jag drog igång en tempohöjning mot slutet som jag fick ångra bittert och släppa... Kanske brist på sömn och mat. Men sur blev jag. Fast inte så länge. Sånt händer.
Vi la på en liten extra runda jag, Emil och Simon.

Jag och Emil ramlade varsin gång. Simon ramlar inte.
När jag kom hem var jag lite mörbultad och ganska kall. Och väldigt uttorkad. Kall luft är torrare än varm och det dröjer inte länge innan vattenflaskan fryser och det är slut på drickandet...

Jag drack, lagade massor med mat och power-vilade, innan jag stack hem till min polare som håller på med företagets hemsida.

Det är en annan historia.

ENG:

After only 4,5 h of sleep, all my alarms and wake-up calls went of and woke up. They forced me out of bed.

I grabbed my bike and went to put it outside. You need to do that to get it cold before you actually start riding. Otherwise the free wheel and the deraileur might freeze and you can´t ride.

It was verry cold outside.

I made me some oatmeal and added some honey. That was what I could find. I forced myself to eat, before putting on my armour. Everything in the right order.

Of course, like every time, I need to go to the bathroom right after getting everything on.

Clothes of. Bathroom. Clothes on and of we go.

It´s now 7:35 and I´m rolling out. About 45 seconds later I go into an intersection and it´s all ice. Hard, cold, slippery ice. And I went down.

Slightly bruised I got back on my bike and really wasn´t quiet as eager to ride... I should´ve eaten more, I thought. I´m still hungry.

I went to the rendezvous and my mood got better. It was a good group of guys today. Simon, Emil, Kalle, Jonas, Staffan and me.

Nice. Shit I´m hungry.

And I have 4 more hours to go...

We rolled of and held quite a good tempo. Sometimes maybe a little too fast.

Emil was collecting points in my book, by pulligng out snacks out of the back-pocket. Bananas and other treats. He´s good at bringing snacks.

Simon was cold so he fought his own war about 20 meters in front of the group. He´s strong that boy...

Me Simon and Emil added an extra couple of minutes to the ride. Both me and Emil had a crash each. I was now dehydrated, hungry and cold. But in a weird way, it feels good.

The dehydration has to do with cold air beeing less humid and the fact that waterbottles freeze pretty fast in about -10C (20F).

The picture shows looking down in my bidon. Solid ice...

Mer snö...

... här i Stockholm. Och det snöar fortfarande.
Vad gott kommer ur det?
Jo det kan jag tala om att lite fräscha cross-heat i Rålis kanske?!
Det vore såklart trevligt med rena, nysopade vägar och 18 plusgrader.
Men kom igen... mitten på februari i nordligaste Europa...
Men vi kan ju njuta av Tour of Qatar, som i år är riktigt bra.
Boonen var inte nöjd med att behöva lämna bort ledartröjan. Tom Boonen har ju vunnit där nere förut, 06, 08 och 09.
Han visar upp fin form och ville nog knipa en fjärde.
Haussler visar också form och det vore ju kul om han fick revanch på förra året under klassikerna.
Renshaw fick vara spurtkung. Det var han väl värd efter att ha dragit fram Cav så många gånger.
Han leder nu totalt med 6 sekunder föra Haussler. Bennati 15 sek efter och Flecha 24 bakom.
Det är väldigt spännande idag!


More snow in Stockholm and it is still snowing.
What good can come out of this?
I´ll tell you, a few cx-heats in the park maybe?!
Of course dry, clean roads and warm temperature would be nice.
But come on, this is northern Europe...
But we can enjoy Tour of Qatar, wich is really great this year.
Boonen wasn´t happy about haveing to give away the leaders jersey. Tom Boonen has won there before, in 06, 08 and 09.
He´s showing good form and probably wanted to get a fourth victory.
Haussler is showing form aswell and it would be fun if he could revenge last year during this years classics.
Renchaw was king of sprints and well worth it after pulling Cav to victory so many times.
He´s now in the lead by 6 sec over Haussler. Bennati 15 sec back and Flecha 24.
Looking forward to todays stage!

Vi skulle...

... sätta igång tidigare än vanligt idag.
Jag var tvungen att passa tid till jobbet. Alla var inte lika glada för att "någon" hade kommit med den idén.
4 timmar var dagens lektion.
Vi som körde var Simon, Emil, Karl, Jonas och en nyinflyttad Kalle från Emils fädernes land, Skåne.
Så jag förstås.
Kalle (den nya skånsklänningen) har ena jävla trädstammar till lår.
Solen skiner. Vägarna var inte helt fria från is, men det gick att låtsas. Simon var frän och hade mörka solbrillor på.
Vi körde perfekt tempo och alla njöt apan av sig.
Lite spurttränig inflätat i passet, för mig och Simon. Det är lite vanskligt att spurta på asfalt med snö/is-fläckar, men det gick bra. Kändes bra att komma igång med det också.
Vid ett tillfälle ungefär i mitten av dagens pass, hördes ett gällt litet gnäll på skånska;
- Njee men heår duw vare e min ficka?
Eh.. Va?! Sa jag.
Det var Emil. Han såg INTE glad ut.
Vad säger han, egentligen? Undrade jag...
Han hade tappat sin snecköörs (snickers), visade det sig.
Det var inte roligt. Eller för oss som var med var det lite roligt, men inte för honom.
Han försökte till och med få oss att köra samma väg tillbaka, stackarn. Den gick vi ju inte på såklart.
Det kändes mycket bra att vara ute i solen och snurra trampor. Lite för bra, för jag blev ganska sen hem och fick steka pyttipanna, medans jag duschade. Sedan ösa ner den i en plastbunke och älga iväg i full galopp till jobbet.
Väl där smetade jag i mig käket till vinterstudion på svtplay.
Nu vill jag bara köra mer.
Det kommer vara sol varje dag fram till midsommar nu antar jag.

Ok, bara...

... att kränga på sig rustnigen, rykta cykeln och ge sig ut.
Idag ska Simon jaga mig runt FRA... 6 ggr. Urk.
Den är ca 8 min lång. Jag ska ge honom en match på slagfältet, räkna med det.

Vid 20:00...

... satte jag mig på spinningcykeln.
Ensam i spinningsalen.
Samma skitskiva som sist var det enda som fanns.
Jag borde göra något åt det.
Segt trampade jag igång till någon disco-dänga. Idag var det segt. Jag kände redan i början att det skulle bli ett sånt där pass när det är svårt att hålla pulsen över strecket.
8/2x6 stod det på schemat.
Och står det på schemat är det bara att görat, eller hur?!
Ingen middag hade jag ätit. Som tur var käkade jag ganska sen lunch, typ vid 14:00. Alltså 6 timmar innan jag satte mig där framför spegeln. Varför? Ja, för att ibland är planeringen bara skit.
Svetten sprutade ur mig. Jag var tvungen att fantisera om att jag körde lopp och utbrytningar och spurter och tempo och allt jag kunde hitta på för att hålla humör och puls uppe. Det funkade.
Efter jag var klar och gick därifrån typ 21:30, snackade jag med Simon. Han undrade om vi skulle kuta intervaller imorgon kl 06:00?
Hmm... om 8,5 timmar säger du. Nej säger jag. Vi kom överens om att köra på eftermiddagen istället.

Ok, det blev bra...

... till slut.
Faktiskt en riktigt rolig runda.
Men det hade kunnat gå åt andra hållet också.
Simon hade punka redan när han stor och väntade på mig och Emil vid Stora Mossen.
Slangen redan bytt, bara att blåsa upp och köra, kan man ju tycka.
Han hade ingen pump.
Emil hade tappat sin i samband med en kullerbytta dagen innan.
Jag hade bara latpumpen med mig. (CO2 patronen)
OK, jag offrar den för laget. Men punkar vi i skogen är vi rökta...
Var är Karl förresten?
Ett missat samtal på mobilen och ett sms, han vill möta oss på Brommaplan istället.
Jag ringer upp.
Vi är nu ca 10 minuter sena. Karl hade inte svarat tidigare på morgonen på mitt sms så jag visste inte riktigt om han skulle med eller inte.
Uppenbarligen skulle han det.
Inget svar. Ok han får väl ringa tillbaka.
PANG, skit och fanders, nya slangen punkar under insprut och jag låser snabbt kvar så mkt jag kan i patronen.
Jag offrar nu även min extrslang till Simon, som får byta igen i minusgrader.
Han är snabb. Verkar bytt många slangar den pojken.
Inget tryck alls kvar i patronen.
Lägesrapport: Vi har inte kommit en meter, 14 minuter har gått och jag får inte tag på Karl.
Emil fryser och huttrar. Jag är hungrig.
Vi bestämmer oss för att dra iväg till Brommaplan för att öka upp honom.
Jag är skithungrig. Det har jag varit ända sedan jag stack på morgonen. Jävligt dumt att dra ut på distans i skogen hungrig redan innan däcken blivit snöiga.
Jag och Emil rullar i förväg och Simon kutar. Vi kommer dit 10:19 och spejar efter Karl.
Var fan är han?!
Inget svar på mobilen.
Vi försöker nu tänka ut ett sätt att få luft i Simons däck. En mack! Vi drar dit.
Pumpen ute vid "luft och vatten" stationen passar inte på ventilen såklart, men Simon går in och ska fråga efter adapter eller annat som kan få luften att hamna i däcket.
Han kommer ut med något obegripligt med gängor på som inte funkar alls.
Jag är skithungrig fortfarande. Tänker att jag ska köpa något på macken.
Emil klagar på att det är kallt. Det har han gjort sedan jag mötte honom på bron.
han ringer hem för att kolla om de har en pump hemma. Det har de inte.
Simon går in på macken igen. Den här gången kommer han ut med en cykelpump!
Han hade istället för att fråga efter adapter denna gång frågat efter en pump, med lyckat resultat.
Pump pump och däcket är friskt.
Emil är skitkall och vi har ingen pump eller slang att ta med till skogen.
Vi bestämmer oss för att dra förbi Emil för att hämta en tröja åt den lilla blå skåningen och sedan förbi mig och hämta mer luft och slang.
Emil bjöd på några halvfrusna skumsockerfluffchokladkorvar, som fyllde 3 år i våras.
Nästan alla tog slut. De som blev kvar proppade vi glatt ner i bakfickorna.
Sen förbi mig hämta grejer och sen var vi på väg.
Vi körde en annan väg, typ den vi tänkt fast baklänges. Ut genom Haga och mot kista, Barkaby och in i skogen en bit, sen vända efter 1,5 timmar och köra tillbaka.
I Haga tappade Emil balansen på en guppig liten snöstig och skulle välta lite mjukt i lössnön, damma av sig och skratta.
Han slog med en DUNS i backen och gick inte ens genom skaren. Det var stenhårt. Jag och Simon skrattade.
3 timmar blev det tillslut och alla nöjda.
Karl hade väntat till typ en minut innan vi kom. Sen dragit för han trodde han missat oss.
Han hade både pump och extra tröja med sig...

Lugnt på...

... schemat den här veckan. Alla fall på träningsfronten.
Men igår var det tröskelträning.
Ensam i salen på gymmet krigar jag på.
Det fanns en skiva som någon spinning instruktör lämnat efter sig.
Riktigt usel, men det kom ljud ur högtalaren, så jag bestämde mig för att det var bättre än inget.
8 min intervaller är ju typ 2 skitlåtar att genomlida också.
Men som sagt, tröskelträning...

Både igår...

... och idag var jag ute och körde.
Igår blev det tröskelträning som det så fint heter (8/2x6) med RocknRoll-Simon på FRA-varvet.
Det är därifrån bilden kommer.
Idag däremot stod det tydligen 5 timmar distans på schemat. Det blev strax över 3.
Simon visade tydligt att han är tuffast i världen efter Jens Voigt och skarvade på till 4,5 timmar.
Det kan ha varit en av de värsta rundor jag kört.
Det var glashalt och regn. + 2 grader är jävligt kallt, speciellt dyngsur på landsvägen.
2 gånger blev jag även duschad av bilförare som är lite sega i kolan, milt sagt och inte saktar in vid vattensamlingar.
Jag hade ingen känsel i fötterna när jag kom hem. Inte fingrarna heller.
Emil var med, men jag vet inte hur långt han skarvade. Vad jag dock vet, är att det var han som vid ett skede mitt i rundan drog igång någon form av tempohöjning och helt plötsligt låg vi i en jäkla fart och trampade. Jag slet och drog för att hänga på.
Det var då Simon, Emil, Peter och jag som körde. De är starka.
Vid 2 tillfällen släppte fästet för mig. Ena gången var vi 3 som halkade samtidigt. Jag lyckades knäppa loss fötterna, kasta hojen och springa mig till balans. Simon med tror jag. Den tredje, jag nämner inga namn, men det blir limE baklänges, lyckades stanna, men drog i backen stillaståendes... (hehe)
Andra gången släppte det för mig i lite mer fart och jag rullade runt ned i diket.
Jag är glad att det är över.

Härligt...

... med tappar som skramlar i skägget.
Dessa från dagens styrkeintervallpass med Simon. Blev lite häpen när jag kollade mig i spegeln.
Stora klingan... alltid stora klinga...