Jag satte mig...

... i trapphuset och bytte däck igår. Nu fick det vara nog med hakkapeliitta för i år. Hoppas jag.
Solen skiner och jag dricker morgonkaffe och funderar över den ständiga vinterfrågan..: hur mycket kläder behöver jag på dagens pass?

En väska...

... att ha sina saker i på tävlingsresor. Prototyp på gång.

Erik Nohlin...

... delade med sig av sina tankar om PRIMA:
http://www.kadens.se/blogs/eriknohlin/index.htm
Roligt!

Här ser ni hur en PRIMA tröja blir till...
Bilder tagna av mig, i syateljén och redigerade av Rickard Bergstedt.

The Bicycle Animation

När vi...

... kom upp på toppen, tog vi kort. Emil behövde kissa också. Han blir ofta "kissig" under träningspass. Vi bestämde oss redan innan på morgonen att vi behövde köra lugnt och lugnt blev det. Vi irrade omkring på väldigt fina små grusvägar på mälaröarna. Jag blev lite till mig när vi träffade ett rådjur i skogen och tänkte "woohoo, fylla frysen!" men Emil var mer sansad och trampade på smått oberörd av naturens närhet. Det mest ansträngande idag var att cykla upp på skidbacken på bilden. Det roligaste var nog att cykla ner. Det var spännande.
Jag jobbar mycket nu och har många roliga saker på gång med PRIMA, men hinner inte träna alls nästan. Emil påminde mig om att det faktiskt bara är typ 5 månader kvar till tävlingspremiär.. Jisses... Dags att trampa på lite nu.

Jag fick idag frågan...

... om var merinoullen i mina tröjor kom från, då med tanke på djurens välmående och om det var "mulesing fritt".
Jag tänkte dela med mig av svaret, i fall fler undrar.

Här är mitt svar:

Hej ___  Kul att du är intresserad av tröjorna, jag ser fram emot att ha dig som kund.

Att jag använder mig av ett svenskt stickeri till trikån för mina sporttröjor skvallrar om att jag är, precis som stickeriet, väldigt noga med att bara använda de bästa materialen. Stickeriet är noga med sina certifikat, både på naturmaterial likväl som syntet.
Blixtlåsen jag använder mig av är finska, ett medvetet val av mig för att främja det lokalproducerade så mycket som möjligt.
Min sömmerska bor och är verksam på Gotland och transporterna av de små produktioner jag gör, hanteras inte sällan av min far själv, då han arbetar på Gotland och därför åker båten till fastlandet ganska ofta.
Även min mönsterkonstruktör som ritar mönster av min design bor på Gotland. Hon är dock från Nya Zeeland och har väldigt mycket vetskap om just merinoull. Hon har till och med varit uppfödare av merinofår och är i allra högsta grad insatt i frågan kring ullen, men även till stor hjälp kvalitétsmässigt då små frågor som hur vintern varit året då fåren klipps osv, påverkar kvalitén på ullen.
Jag kan som svar på din fråga glädja dig med att merinoullen jag använder mig av är "mulesing free" med certifikat från tyska Sydwolle.

Med vänlig hälsning;
Henrik -PRIMA-

Nu börjar...

... gamla takterna komma tillbaka.
Fler träningstimmar och mer kvalité i träningen. Försöker hålla det på en lagom nivå, för att öka på lite efter jul.
Igår stenhårt skogspass, med trevligt sällskap. Idag halvsoft rullpass med trevligt sällskap.
Så ska det vara. Precis så.

Jag hade ett givande möte idag med sömmerska och mönsterkonstruktör. Några nya modeller klara. Samt armvärmare!
Även lite lyxigare plagg för fest och vardag. Mycket händer nu. Kul!

Vinterstil...

... på vissa träningar nu. Jag gillar det. Smutsigt och hårt. Vet inte varför, men det är något som tänder till i mig. Fick ett sms häromdagen ca 30 minuter innan utsatt mötestid.

Jag har inget emot ett skönt pass mitt i sommaren och skarvar gärna in lite på kvällen i mån om tid. Men ett grispass i halvmörker på cx... det är passion. Det arbetas just nu för fullt på en speciell CX-tröja i Prima. Ser fram emot att stolt bära den över mina axlar, när jag kör intervaller på Alpe d´Haga, där även dagens pass ägde rum. Äntligen tillbaka, där inga ursäkter finns.

Kompiscrossen är...

... igång.

Hårt, lerigt, tungt och vackert. Igår var jag på plats som åskådare och supporter. Jag höll på Emil, inte bara för han och jag tränar tillsammans mest hela tiden, utan också för han körde i den rätta uniformen.

Jag är stolt över att Prima fick synas där cyklingen är som vackrast. Det finns inget att vinna utom hedern. Ändå krigar de för allt benen håller.

- "Tiden, tiden, tiden?" skrek Emil där han passerade varvningen vid start/mål -strecket.

30 min + 2 varv är racet. Det fanns ingen koklocka att klämta med, så vi skrek och visade med fingrarna hur många varv som återstod.

Benen får inte vila förrän cykeln ligger så långt fram som möjligt i raden av cyklar på gräsmattan vid mål. Det är länge att plåga sig själv. Emil kom i mål som 3e man och cykeln med sin belgiskt cyclo-cross -aktiga neonlinda på styret lades i gräset med bara 2 cyklar framför. Bra kört.

Jag fick nästan dåligt samvete av att inte vara med.