Ok, bara...

... att kränga på sig rustnigen, rykta cykeln och ge sig ut.
Idag ska Simon jaga mig runt FRA... 6 ggr. Urk.
Den är ca 8 min lång. Jag ska ge honom en match på slagfältet, räkna med det.

Vid 20:00...

... satte jag mig på spinningcykeln.
Ensam i spinningsalen.
Samma skitskiva som sist var det enda som fanns.
Jag borde göra något åt det.
Segt trampade jag igång till någon disco-dänga. Idag var det segt. Jag kände redan i början att det skulle bli ett sånt där pass när det är svårt att hålla pulsen över strecket.
8/2x6 stod det på schemat.
Och står det på schemat är det bara att görat, eller hur?!
Ingen middag hade jag ätit. Som tur var käkade jag ganska sen lunch, typ vid 14:00. Alltså 6 timmar innan jag satte mig där framför spegeln. Varför? Ja, för att ibland är planeringen bara skit.
Svetten sprutade ur mig. Jag var tvungen att fantisera om att jag körde lopp och utbrytningar och spurter och tempo och allt jag kunde hitta på för att hålla humör och puls uppe. Det funkade.
Efter jag var klar och gick därifrån typ 21:30, snackade jag med Simon. Han undrade om vi skulle kuta intervaller imorgon kl 06:00?
Hmm... om 8,5 timmar säger du. Nej säger jag. Vi kom överens om att köra på eftermiddagen istället.

Ok, det blev bra...

... till slut.
Faktiskt en riktigt rolig runda.
Men det hade kunnat gå åt andra hållet också.
Simon hade punka redan när han stor och väntade på mig och Emil vid Stora Mossen.
Slangen redan bytt, bara att blåsa upp och köra, kan man ju tycka.
Han hade ingen pump.
Emil hade tappat sin i samband med en kullerbytta dagen innan.
Jag hade bara latpumpen med mig. (CO2 patronen)
OK, jag offrar den för laget. Men punkar vi i skogen är vi rökta...
Var är Karl förresten?
Ett missat samtal på mobilen och ett sms, han vill möta oss på Brommaplan istället.
Jag ringer upp.
Vi är nu ca 10 minuter sena. Karl hade inte svarat tidigare på morgonen på mitt sms så jag visste inte riktigt om han skulle med eller inte.
Uppenbarligen skulle han det.
Inget svar. Ok han får väl ringa tillbaka.
PANG, skit och fanders, nya slangen punkar under insprut och jag låser snabbt kvar så mkt jag kan i patronen.
Jag offrar nu även min extrslang till Simon, som får byta igen i minusgrader.
Han är snabb. Verkar bytt många slangar den pojken.
Inget tryck alls kvar i patronen.
Lägesrapport: Vi har inte kommit en meter, 14 minuter har gått och jag får inte tag på Karl.
Emil fryser och huttrar. Jag är hungrig.
Vi bestämmer oss för att dra iväg till Brommaplan för att öka upp honom.
Jag är skithungrig. Det har jag varit ända sedan jag stack på morgonen. Jävligt dumt att dra ut på distans i skogen hungrig redan innan däcken blivit snöiga.
Jag och Emil rullar i förväg och Simon kutar. Vi kommer dit 10:19 och spejar efter Karl.
Var fan är han?!
Inget svar på mobilen.
Vi försöker nu tänka ut ett sätt att få luft i Simons däck. En mack! Vi drar dit.
Pumpen ute vid "luft och vatten" stationen passar inte på ventilen såklart, men Simon går in och ska fråga efter adapter eller annat som kan få luften att hamna i däcket.
Han kommer ut med något obegripligt med gängor på som inte funkar alls.
Jag är skithungrig fortfarande. Tänker att jag ska köpa något på macken.
Emil klagar på att det är kallt. Det har han gjort sedan jag mötte honom på bron.
han ringer hem för att kolla om de har en pump hemma. Det har de inte.
Simon går in på macken igen. Den här gången kommer han ut med en cykelpump!
Han hade istället för att fråga efter adapter denna gång frågat efter en pump, med lyckat resultat.
Pump pump och däcket är friskt.
Emil är skitkall och vi har ingen pump eller slang att ta med till skogen.
Vi bestämmer oss för att dra förbi Emil för att hämta en tröja åt den lilla blå skåningen och sedan förbi mig och hämta mer luft och slang.
Emil bjöd på några halvfrusna skumsockerfluffchokladkorvar, som fyllde 3 år i våras.
Nästan alla tog slut. De som blev kvar proppade vi glatt ner i bakfickorna.
Sen förbi mig hämta grejer och sen var vi på väg.
Vi körde en annan väg, typ den vi tänkt fast baklänges. Ut genom Haga och mot kista, Barkaby och in i skogen en bit, sen vända efter 1,5 timmar och köra tillbaka.
I Haga tappade Emil balansen på en guppig liten snöstig och skulle välta lite mjukt i lössnön, damma av sig och skratta.
Han slog med en DUNS i backen och gick inte ens genom skaren. Det var stenhårt. Jag och Simon skrattade.
3 timmar blev det tillslut och alla nöjda.
Karl hade väntat till typ en minut innan vi kom. Sen dragit för han trodde han missat oss.
Han hade både pump och extra tröja med sig...

Lugnt på...

... schemat den här veckan. Alla fall på träningsfronten.
Men igår var det tröskelträning.
Ensam i salen på gymmet krigar jag på.
Det fanns en skiva som någon spinning instruktör lämnat efter sig.
Riktigt usel, men det kom ljud ur högtalaren, så jag bestämde mig för att det var bättre än inget.
8 min intervaller är ju typ 2 skitlåtar att genomlida också.
Men som sagt, tröskelträning...

Både igår...

... och idag var jag ute och körde.
Igår blev det tröskelträning som det så fint heter (8/2x6) med RocknRoll-Simon på FRA-varvet.
Det är därifrån bilden kommer.
Idag däremot stod det tydligen 5 timmar distans på schemat. Det blev strax över 3.
Simon visade tydligt att han är tuffast i världen efter Jens Voigt och skarvade på till 4,5 timmar.
Det kan ha varit en av de värsta rundor jag kört.
Det var glashalt och regn. + 2 grader är jävligt kallt, speciellt dyngsur på landsvägen.
2 gånger blev jag även duschad av bilförare som är lite sega i kolan, milt sagt och inte saktar in vid vattensamlingar.
Jag hade ingen känsel i fötterna när jag kom hem. Inte fingrarna heller.
Emil var med, men jag vet inte hur långt han skarvade. Vad jag dock vet, är att det var han som vid ett skede mitt i rundan drog igång någon form av tempohöjning och helt plötsligt låg vi i en jäkla fart och trampade. Jag slet och drog för att hänga på.
Det var då Simon, Emil, Peter och jag som körde. De är starka.
Vid 2 tillfällen släppte fästet för mig. Ena gången var vi 3 som halkade samtidigt. Jag lyckades knäppa loss fötterna, kasta hojen och springa mig till balans. Simon med tror jag. Den tredje, jag nämner inga namn, men det blir limE baklänges, lyckades stanna, men drog i backen stillaståendes... (hehe)
Andra gången släppte det för mig i lite mer fart och jag rullade runt ned i diket.
Jag är glad att det är över.