Erik Nohlin...

... delade med sig av sina tankar om PRIMA:
http://www.kadens.se/blogs/eriknohlin/index.htm
Roligt!

Här ser ni hur en PRIMA tröja blir till...
Bilder tagna av mig, i syateljén och redigerade av Rickard Bergstedt.

The Bicycle Animation

När vi...

... kom upp på toppen, tog vi kort. Emil behövde kissa också. Han blir ofta "kissig" under träningspass. Vi bestämde oss redan innan på morgonen att vi behövde köra lugnt och lugnt blev det. Vi irrade omkring på väldigt fina små grusvägar på mälaröarna. Jag blev lite till mig när vi träffade ett rådjur i skogen och tänkte "woohoo, fylla frysen!" men Emil var mer sansad och trampade på smått oberörd av naturens närhet. Det mest ansträngande idag var att cykla upp på skidbacken på bilden. Det roligaste var nog att cykla ner. Det var spännande.
Jag jobbar mycket nu och har många roliga saker på gång med PRIMA, men hinner inte träna alls nästan. Emil påminde mig om att det faktiskt bara är typ 5 månader kvar till tävlingspremiär.. Jisses... Dags att trampa på lite nu.

Jag fick idag frågan...

... om var merinoullen i mina tröjor kom från, då med tanke på djurens välmående och om det var "mulesing fritt".
Jag tänkte dela med mig av svaret, i fall fler undrar.

Här är mitt svar:

Hej ___  Kul att du är intresserad av tröjorna, jag ser fram emot att ha dig som kund.

Att jag använder mig av ett svenskt stickeri till trikån för mina sporttröjor skvallrar om att jag är, precis som stickeriet, väldigt noga med att bara använda de bästa materialen. Stickeriet är noga med sina certifikat, både på naturmaterial likväl som syntet.
Blixtlåsen jag använder mig av är finska, ett medvetet val av mig för att främja det lokalproducerade så mycket som möjligt.
Min sömmerska bor och är verksam på Gotland och transporterna av de små produktioner jag gör, hanteras inte sällan av min far själv, då han arbetar på Gotland och därför åker båten till fastlandet ganska ofta.
Även min mönsterkonstruktör som ritar mönster av min design bor på Gotland. Hon är dock från Nya Zeeland och har väldigt mycket vetskap om just merinoull. Hon har till och med varit uppfödare av merinofår och är i allra högsta grad insatt i frågan kring ullen, men även till stor hjälp kvalitétsmässigt då små frågor som hur vintern varit året då fåren klipps osv, påverkar kvalitén på ullen.
Jag kan som svar på din fråga glädja dig med att merinoullen jag använder mig av är "mulesing free" med certifikat från tyska Sydwolle.

Med vänlig hälsning;
Henrik -PRIMA-

Nu börjar...

... gamla takterna komma tillbaka.
Fler träningstimmar och mer kvalité i träningen. Försöker hålla det på en lagom nivå, för att öka på lite efter jul.
Igår stenhårt skogspass, med trevligt sällskap. Idag halvsoft rullpass med trevligt sällskap.
Så ska det vara. Precis så.

Jag hade ett givande möte idag med sömmerska och mönsterkonstruktör. Några nya modeller klara. Samt armvärmare!
Även lite lyxigare plagg för fest och vardag. Mycket händer nu. Kul!

Vinterstil...

... på vissa träningar nu. Jag gillar det. Smutsigt och hårt. Vet inte varför, men det är något som tänder till i mig. Fick ett sms häromdagen ca 30 minuter innan utsatt mötestid.

Jag har inget emot ett skönt pass mitt i sommaren och skarvar gärna in lite på kvällen i mån om tid. Men ett grispass i halvmörker på cx... det är passion. Det arbetas just nu för fullt på en speciell CX-tröja i Prima. Ser fram emot att stolt bära den över mina axlar, när jag kör intervaller på Alpe d´Haga, där även dagens pass ägde rum. Äntligen tillbaka, där inga ursäkter finns.

Kompiscrossen är...

... igång.

Hårt, lerigt, tungt och vackert. Igår var jag på plats som åskådare och supporter. Jag höll på Emil, inte bara för han och jag tränar tillsammans mest hela tiden, utan också för han körde i den rätta uniformen.

Jag är stolt över att Prima fick synas där cyklingen är som vackrast. Det finns inget att vinna utom hedern. Ändå krigar de för allt benen håller.

- "Tiden, tiden, tiden?" skrek Emil där han passerade varvningen vid start/mål -strecket.

30 min + 2 varv är racet. Det fanns ingen koklocka att klämta med, så vi skrek och visade med fingrarna hur många varv som återstod.

Benen får inte vila förrän cykeln ligger så långt fram som möjligt i raden av cyklar på gräsmattan vid mål. Det är länge att plåga sig själv. Emil kom i mål som 3e man och cykeln med sin belgiskt cyclo-cross -aktiga neonlinda på styret lades i gräset med bara 2 cyklar framför. Bra kört.

Jag fick nästan dåligt samvete av att inte vara med.

Den här skylten...

... sprang jag på häromdagen. Ganska osympatiskt måste jag säga.

Det är mycket trevligare att se en dokumentär om Andy Shlecks väg till le tour i år.

Dra på trissor, klicka HÄR så får du se just en sån!

Få plagg...

... kvar. Passa på att lägg vantarna på en, innan det är för sent!

Lägg märke till hur snygg bild det är också. Såna är vi! (Tack Niklas)

Några finns i...

... lager nu!
Den här tröjan (Milano) är perfekt att ha som mellanting mellan t-shirt och sweatshirt.
Jag använder den varje dag. Nu kan även DU.
Den finns att köpa endast i Primas egna shop på nätet. ( http://shop.primagarments.com )

Ok, så här...

... avslutades en träningsrunda häromdagen;
Jag skulle ut och köra 20-minuters intervaller egentligen, men kände att jag inte riktigt fick den kraft jag ville ha så jag bestämde mig för att göra om passet till en lång typ entimmes-intervall. Jag kör och det går bra, trycker och sliter och kör precis lagom hårt för att vara helt slut när jag når slutet av intervallen. Jag är på Ekerö, så naturligtvis avslutas intervallen med FRA-varvet som är strax över 6 minuter långt. Jag svänger in på det i ganska hög fart och ser en lite äldre snubbe kasta sig på sin cykel och jag förstår direkt att gubben vill ha lite draghjälp eller sällskap. Han kanske haft ett tråkigt pass tänker jag och låter honom sätta sig på min rulle bekvämt och fint drar jag ner oss för backen och genom kurvan vid kyrkan. Han släpper lite lucka så jag tar några kraftlösa tramp för att låta honom haka på hjulet igen. Det gör han och jag lägger mig lite längre ut i vägen för det är lite sidvind. Halvvägs genom rakan hör jag bilar bakom och slänger en blick för att se hur många de är och går lite åt kanten för att släppa förbi em.
- "Men sluta kolla bakåt" hör jag gubbtjyven gorma bakom mig.
- "Va?!" säger jag. "Det är bilar bakom och jag tänker släppa förbi dem".
- "Men du vinglar ju när du kollar.."
Vad i helv*te?! Tänker jag. Är det ett skämt?
Kom ihåg att jag har ca 50 minuter intervall i arslet och är på väg att avsluta. Det innebär att det är tungt nu. Väldigt tungt. Pulsen är hög och benen sega.
Jag släpper bilarna och tänker att vem har givit dig tillåtelse att sitta på mitt hjul och vara otrevlig. Inget cykelvett alls. Jag trycker på lite extra i de små kullarna som kommer i kurvan och går långt ut till vänster för att han ska inse att jag är trött på att ha ett sänke, som utan att fråga tar sig friheten att klänga på min slipstream. Han suger sig ikapp och sätter sig där igen.
Jag väljer att inte låta det störa mig. Bara 2,5 minuter kvar. Jag trycker på på raksträckan och in mot träden i slutet.
Då börjar han gå upp jämsides och vässa precis mot slutet.
Nu är han långt ute på djupt vatten. Sätta sig på min rulle, vara otrevlig och påstå att jag kör vingligt. Sen vägra låta mig vara och till råga på allt försöka gå om i slutet?!?! Aldrig. Jag tränger närmare mot kanten och stänger honom. Jag fäller tydligt ut armbågen så det inte ska råda några tvivel på om han kan gå om eller inte. Han har inget val utom att fortsätta bakom mig till jag väljer att slå av.
- "Vad håller du på med?" frågar jag.
Han viftar på armen och visar baksidan på handen i ett försök att se tuff ut och stöter ut ett ljud i stil med "Aaah.."
Jag åker upp jämsides med honom, knackar honom på axeln och lägger mig så där nära så jag nästan lutar mig mot honom. Så där som vanliga motionärer som aldrig tävlat inte är vana vid och talar om för honom att;
- "Sitter man på hjul hela vägen, då håller man sig på hjul hela vägen"
Jag var trött. Dock lugnade jag mig redan innan jag hann säga färdigt meningen och lade direkt till "men lycka till resten av passet".
Och jag menade det. Jag önskar lycka till åt alla som är ute och cyklar. Jag snackar med alla på tävlingar och låter alla som vill och är trevliga vara med på träningspass. Men lite cykelvett tycker jag är viktigt att ha. Vissa saker är ok och andra inte. Sitt gärna på hjul, men tacka efter. Att cykla är att ha stil och man bör bete sig därefter.
Som de fagra karlarna på bilden från dagens pass.

Det är mycket nu...

... som händer med Prima. Mycket jobb och mycket att göra. Träningen blir tyvär lidande, men det är väl så ibland.

Jag har fått hem de fantastiska bomullströjorna ("Milano", se specifikation på bilden) för de som vill ha det där lilla extra, när de glider runt i stan. De finns i Prima shop till helgen förhoppningsvis. (Jag satt och stämplade hang-tags till dem i förrgår, medan Oscar klippte ut fler kepsskärmar.)
Det är många som hört av sig och vill boka dem. Eftersom det inte finns så många av varje så gäller det att hålla sig framme.

Maggan, Primas sömmerska, sitter med mönstren till "Prima midnight kit" framför sig och klipper och syr för fullt. Hon är fantastisk. Uppstår det problem löser hon dem. Hon skulle hänga av Contador uppför Etna om hon behövde. Hon är vad Jens Voigt skulle vara om han var sömmerska.

Väskorna ("Prima musette") är hämtade hos Wider Ground, runt hörnet från Prima, där de sys och de hamnar också i shopen inom kort. Observera att det finn 2 st som är unika, med en egen färgkombination. De kommer adderas som egen produkt.

Fler "Prima midnight kit" och även en långärmad version av den tröjan på ingång. Håll ögon och öron öppna.

All tillverkning sker i Sverige av kompetenta hantverkare.
Svensk kvalité och stil rakt igenom. På riktigt.

Thor de France?!

De nya och...

... väldigt efterlängtade/efterfrågade tröjorna är snart här. Jag bjuder på lite bilder från plåtningen av dem. Varsågoda!

Idag var det...

... Falkenloppet.
Efter en väldigt aktiv inledning med många utbrytningsförsök och attacker, lyckades ett par cyklister komma loss. Dock var ingen från mitt lag med i den utbrytningen. 3 starka grabbar från mitt lag skickades upp att börja jaga för att inte låta dem komma iväg för långt. Jag snackade med ett annat lag och bad dem skicka upp några till fören, vilket de gjorde och sen skällde jag på ett lag som inte hade någon i utbrytning men ändå inte ville ta något ansvar. Fegt.
Peter (en mycket stark cyklist jag känner) lade efter ett tag på en attack. Jag svarade snabbt. Vi 2 fick med oss en till och jag bestämde mig för att satsa allt på det här kortet.
Vi hade ca 50 km kvar. Bara att trampa. Luckan växte. Vi satt nu i en utbrytning med 2 pers framför och en klunga full av starka ben bakom. Luckan växte lite till och vi körde hårt. Lite senare kom vi ikapp den första utbrytningen och en av dem (tror jag) lyckades bita sig fast och hängde på oss.
Nu är allt lite i en dimma. Jag minns inte riktigt var vad hände och exakt hur många vi var osv. Jag var trött. Mina ben fick slita hårt. Hjärtat pumpade allt vad det hade för att få ut syre till musklerna.
Någon mil senare lyckades en lagkamrat brygga upp till oss andra tillsammans med en till cyklist och min moral höjdes. Det var skönt. Vi skötte oss mycket bra i gruppen och körde hårt och fort.
Kommissarie-bilen körde upp bredvid och sa att vi hade skaffat oss 2 minuter lucka till klungan.
Det var ett parti med backar som böljade upp och ned och när de väl tog slut i en skarp högersväng slog motvinden till som en vägg. Det var tungt att gå upp och ta förningar nu. När det var 20 km kvar var det nära att jag gav upp. Jag orkade inte. Benen skrek åt mig. Jag skrek tillbaka. Jag bet mig fast.
"Kom igen. Du kör för top 10 placering. Håller det här är jag top 10." Tänkte jag. Ok, ett litet tag till.
Sista 15 km var tunga. Jag slet allt vad jag kunde och kämpade mig runt i kedjan. Sista kilometern var en raksträcka med lite uppförslut. Jag råkade hamna längst fram och det blir som alltid en stunds tittande på varandra inför spurten. Ingen vill vara den som drar igång den och därmed är den som drar fram de andra närmare linjen. Jag råkade då, lite av misstag, rulla mig ca 10 meter framför de andra lite till vänster och Thomas i mitt lag såg att han hade några av de starkare spurtarna bakom sig. "KÖR" ropar han. Och körde gjorde jag. Jag drog igång en väldigt lång spurt, alldeles för lång egentligen, men tillfället fanns och det gäller att ta vara på dem.
Med ca 50 meter kvar hade krampen spridit sig i hela benen och 3 andra lyckades komma förbi. Jag tänkte bara på att trampa. Trampa.
Jag slutade 4a och jag är mycket nöjd. Ett väldigt bra resultat! Hela laget var fantastiska idag och hjälpte mig och Thomas (6a) på ett utmärkt sätt.
Jag firar med en lättöl i soffan, iklädd en extremt fräsch gul Prima-tröja. Det är jag värd.

Känslan av att...

... glida runt i en Prima-tröja på stan.
De har liksom det där lilla extra. Det där som gör att jag glider fram, att ljusen vid korsningar slår om när jag kommer.
Snart kan även ni få känna skillnaden.

Intervjun i Kadens...

... var nedkortad och inte lika spännande som "orginalet". Så jag delar med mig av den här. Lägger även till en bild som är tagen till intervjun av Niklas Skoglund.

1, Varför vill du göra egna cykelkläder ?

Jag har alltid varit medveten om vad jag har på mig. Inte bara hur jag ser ut, utan även just vad jag har på mig. Jag har dock aldrig följt det som kallas mode, jag ser det mer som att vissa följer andra leder.
Cykling är en av de vackraste sporter som finns, men utbudet av kläder med den stil de förtjänar i kombination med den funktion som behövs är i stort sett obefintlig. Att det jag har på mig ser bra ut, men även har en själ är lika viktigt. Det finns andra märken som lyckats göra ganska stilfulla kläder, men som sitter med produktion på andra sidan jorden, eller som kompromissat bort viktig funktion. Primas kläder inte bara ser bra ut, de tillverkas även i Sverige och det märks. När du har en Prima tröja på dig, inte bara ser du bra ut, du är bra också.


2, berätta om materialet:

Tyget i Primas race-tröjor består av 25% merinoull och 75% polyester. Det är utvecklat av Prima och Trikåby tillsammans och sedan stickat av Trikåby utanför Norrköping. Det är stickat så att merinoullen hamnar på avigsidan, vilket ger oss alla fördelar som kommer av att ha ull närmast kroppen. Alla Primas plagg sys av Maggan på Gotland. Vi har en ständig dialog och hon kompletterar designen med lösningar bara en sömmerska av bästa sort kan. Prima är lite som en familj. Vi ringer varandra ibland och bara kollar läget. Jag kan ringa stickeriet och fråga om utveckling av nya trikåer och sedan ringa Maggan och helt plötsligt på har vi en ny tröja på gång.


3, Hur ser den långsiktiga planen ut ?

Prima ska få växa i den takt det är behagligt. Det finns för mig ingen mening med att blåsa upp mig och ta i för att sedan spricka och låta all fantastiskt material och sömnad gå till spillo. Det är också viktigt att inte vara för låst i sådana här projekt. Jag menar, det är inte bara upp till mig vad Prima utvecklas till att bli. Det är kunderna och de som använder mina kläder som även formar märket och inställningen till märket. Vad Prima står för, är dock tydlig så jag tror mina kunder kommer vara på samma spår som jag, men Prima är levande. De som kör i Prima kommer märka hur det känns. Det finns en själ i plaggen och känsla. Maggan sprang på Thomas Löfkvists mamma på affären häromdagen och passade på att snacka lite med henne om Prima. Hon tyckte det lät fantastiskt, så vem vet, Thomas kanske cyklar i en av mina tröjor snart. Fast vet inte om team Sky´s andra sponsor, Adidas, blir så glada då... Hur som helst så sa jag att hon gärna får ge en tröja till honom.
Prima kommer inte bara göra kläder för vägen, utan även kläder som lämpar sig för gator och torg. Det vore ju tråkigt om det inte gick att få Prima-känslan även när man ska ut på stan.
Eftersom jag inte kommer jobba med olika kollektioner för varje säsong, utan vet att mina kläder kommer hålla länge, så adderas det plagg eftersom de utvecklas. Att utveckla nya plagg tar ibland lång tid för mig. Jag har svårt att släppa saker som inte är perfekt. Men eftersom min sömmerska och jag pratar så ofta i telefonen kan jag göra små ändringar i stort sett när jag vill. Jag har ingen deadline för en säsong, som andra märken har, inga stora fabriker att anpassa mig till. Mitt material finns där och jag ringer om plaggen tar slut och får nya uppsydda åt mig. Ett av mina tyger tog slut vid ett tillfälle, så Maggan ringde mig och på 5 minuter hade vi inte bara svurit lite åt alla uppförsbackar utan även designat ett helt nytt plagg.


4, Vilken sorts kunder siktar du in dig på ?

De som köper Prima är medvetna om vad de har på sig. Inte bara om hur de ser ut. De som kör i Prima är de som vill känna sig lite bättre än de andra i sadeln, de som tycker om det exklusiva. Du vet, de som vet.

Utanför Norrköping...

... stickas det för fullt. Ny trikå till Primas racing light -tröjor är beställd. Det är fantastiskt att kunna se någonting ta form från så tidigt stadium. Det går att se att var fjärde tråd är mörkare än de andra. Det är merinoullen. När tyget är stickat, ska det tvättas och färgas in. Svart. Det mesta blir svart.
När det är färdigt, tar jag över rullarna till Gotland och Maggan. Hon syr i sin tur upp tröjorna som sedan åker med båten tillbaka till Stockholm och hamnar i butiken. Där ni är välkomna att lägga order, så snart de kommer.

Kadens har...

... intervjuat mig om mitt klädesmärke Prima. Till intervjun ville de ha ett foto, så min vän och fotograf Niklas Skoglund knäppte av några medan jag fixade ett glapp i navet. När Ian Brown och Richard Ashcroft växel-skjuter salvor ur stereon, då går jag igång... Den här bilden vågade jag inte skicka in, dock, men det var nära. Jag är rädd att halva cykelsverige skulle skaka på huvudet och fnysa; "Vem tror han att han är?" "Meka med solglasögon..." "Vilken uppblåst typ". Ja, ni vet hur det kan låta.

Men jag kan säga såhär, ja, ibland mekar jag med solbrillor. Ibland cyklar jag med stora vita persol av modell 649, en av Steve McQueens favoritmodeller (jag har ett par svarta av samma modell också). Jag har säkert 20 par skor. Mer än 20 olika jackor och hälften av dem är klassiker för de som vet. En A-hög med byxor och en lika stor B-hög som knappt används. Varje gång Calle har varit och rotat i min garderob hittar han pjäser jag glömt att jag har. Mitt hem är lite som ett klädeslaboratorium. Mina kläder är min rustning. Därför är de viktiga. Därför nöjer jag mig endast med det bästa. Därför har jag startat ett eget klädmärke - Prima.

Förkylningen...

... bröt ut dagen efter Östgöta. Typiskt. Antagligen fanns det i kroppen och spökade på tävlingen också. Ingen kul början på säsongen, men vad ska jag göra? Det är ingen idé att stressa upp sig. Bara tänka att säsongen är lång och att jag inte tappar så mkt på att vara till sängs några dagar.
Istället får jag mer tid att fokusera på jobb och mitt projekt. Det går bra. Just nu går det faktiskt bra.

I caught a cold day after the race. Probably it was in my body during the race too. Not a good start of the season, but what to do? No point in getting exhited about it, just focus on getting well and the season is long. Not losing too much by being in bed for a few days.
Focusing on my project instead. It goes well. Right now it goes well.

Årets första tävling...

... avklarad. Halvnöjd med utgången, men jag kämpade och höll mig bra till lagets taktik. Det var skönt att köra. Hårt. Många vinglar lite extra så här på vårkanten och det var en del krasher längs vägen. Jag lyckades dock hålla mig på hjulen. Det knuffades lite för mycket och trängdes, samt att många bromsade lite för hårt, mycket och onödigt. Men skönt att premiären är klar. Tyvärr fick jag bryta innan målgång. Längtar till nästa race.

First race of the year done. It went kind of ok, I fought hard and stuck to the teams plan. It was nice to ride. Hard. Since it´s the firs race of the year there were a few unnecessary crashes alongn the way. I stayed on my wheels. First race done. I had to step of before the finish line. Can´t wait for the next race.

Solsken...

... men fortfarande på cyclo-crossen.

Imorgon ska jag försöka finna tid att byta vevparti på racern, så jag kan få till en premiär snart. Måste göra det nere på hörnet, på min cykelbutik, för det krävs verktyg jag inte har hemma. De är snälla och låter mig använda deras.

Det är dags nu. Solen ler och vägarna är sopade. Emil väntar på sin nya Dolan från Norvelo. Det är dem hans lag kör på i år, så vi är de sista krigarna på cx-cykel ute på vägarna nu. Skönt att vi båda sitter i samma sadel på cykelfronten. Det hade varit tungt att ensam trampa cross nu.

Jag gillar min cross. Den är fin.

Sunshine but still on the cyclo-cross bike.

Tomorrow I´ll try to find time to change my crank set on the racer, so I can take it for the first spin this year. I have to do it on the corner , in one of my local cycling shops, couse I don´t have the tools at home. They´re nice and let me use theirs.

It´s time. The sun is smiling and the roads are clean. Emil is waitingn for his new Dolan. His team will be riding them this year, so we are the last warriors on cx out on the roads right now. I´m glad we both have to ride cx. It would´ve been hard pedaling alone on the cross right now.

I like my cx bike. It´s nice.

Äntligen!

Nu är de här. De två söndagarna jag väntat på hela vintern. De tävlingar jag fantiserar om när jag rullar ut tidigt en regnig kall morgon, när snön fortfarande ligger kvar i diket.
Vem står överst på pallen i morgon? Cancellara är klar favorit hos de flest. Speciellt efter vad han visade på E3 Prijs Vlaanderen - Harelbeke för två veckor sedan idag. "Jag lägger i överväxeln och trampar", tänkte han. Och det gjorde han. Men Gilbert då? Och Garmin Cervélo har 3 (eller snarare 2, Thor och Haussler) som är möjliga vinnare i morgon. Haussler säger själv att han saknar 1-2% av sin kapacitet. Ja, marginalerna är inte alltid så stora. Tur, eller kanske tillfälligheterna, behöver falla på plats också.
Jag skulle gärna se Thor på pallen antingen i morgon eller i Roubaix. I världsmästar tröjan. Tom Boonen kommer nog göra sig hörd, det kan vi lita på. Spartacus kommer få det tungt, men han är smart och vet sin kapacitet.
Jag måste ut och cykla på morgonen innan för att kyla av mig tror jag...

Finaly!

They´re here. The two sundays I´ve been waiting for all winter. The races I fantasize about when I roll out early cold rainy mornings, with snow still not melted on the side of the road.

Who wins tomorrow? Cancellara is favorit with most people. Specially after what he did at the E3 Prijs Vlaanderen - Harelbeke last week. "I´ll just put in the next gear and pedal" he thought, and did. What about Gilbert? And Garmin Cervélo has 3 (more like 2, Thor and Haussler) who is possible winners tomorrow. Haussler says he lack 1-2% of his capacity. The margins are small. Luck, or more like coincidences, need to fall on place too.

I would like to see Thor on the podium, preferly 1st, either tomorrow or in Roubaix. In his world champion jersey.

Don´t forget Tom Boonen. He´ll make himself known. Spartacus is going to have a tough day, but he is smart and knows his capacity well.

I need to go out for a ride in the morning tomorrow to cool down...

Alpe d´Haga...

... för sista gången i år?

Tror inte det. Snön började singla mot marken sista intervallerna, medan jag segade mig upp mot toppen. Den är seg den backen. Men det är jag med.

Jag började morgonen med att mala kaffebönor i kvarnen jag fått av brorsan. Doften av finare odlingar spred sig i lägenheten. Jag krängde på mig merino-tröjorna.

5 intervaller bjöd jag mig själv på innan jag drog vindjackan över axlarna och rullade hemåt.

Blir det spurtintervaller i morgon?

Alpe d´Haga for the last time this year?

I don´t think so. It started snowing during the last couple of intervals, while I slowly made my way up. It´s a tough little hill. But I´m tough too.

My morning started with grinding coffee beans in a grinder I got from my brother. The smell of coffee filled my appartment as I geared up with merino wool jerseys.

I gave myself 5 intervals before pulling on the wind jacket and made my way back home.

Maybe sprints tomorrow morning?

Sommarvärme...

... typ.

Alla fall varmaste dagen hittills i år och då finns det inget att göra förutom att ta på sig det finaste i garderoben och ut och rulla!

Simon, Emil och jag stack norrut. Simon krängde redan efter 10 minuter av sig benvärmarna i ren lycka och frågade efter babyolja. Här ska skaffas cykelbränna! Tänkte han.

Jag körde med ben och arm -värmare på. Men njöt som en huggorm i solen ändå. Det var ganska torrt på vägbanorna, där det inte var blött i alla fall. Det är fint på de norra vägarna. Stadigt tempo lagom hårt. Snön på åkrarna har börjat smälta och jag hörde fåglar.

Väldigt lite trafik och en årspremiär på Skålhamra-vägen. Nu är det morgon dagen efter och jag ska precis iväg och möta Emil och sticka ut på Ekerö. Simon prioriterar tydligen skola framför cykelsällskap.

Summer breeze! Kind of.

Warmest day of the year today and nothing to do, but put on on your finest gear and out on the road.

Simon, Emil and me went north. Simon got so exhited he took off his leg warmers after about ten minutes and asked for baby oil, he was aiming for a cycling-tan.

I kept my legs and arms on but enjoied the feeling of warm sun in my face. The roads were pretty dry, where they weren´t wet anyway. Northern roads are nice. Good tempo. The snow has started to melt on the fields and we heard birds.

Not much traffic and a years premiere at the "Skålhamra road". Now it´s the morning after and I´m going to meet Emil for a ride. Simon has to go to school.

I morgon är det dags...

... för "la primavera".
Kommer det bli som Cadel Evans tror och Thor vinner? Eller kommer Haussler kliva upp? Att Cancellara kommer vara hårt markerad råder det inga tvivel om. Jag tror Philippe Gilbert är sugen och i form. Kanske Alessandro Ballan?
Jag hoppas Thomas Lövkvist kommer göra sig synlig.
Det finns så många namn jag vill säga. Vi har väntat en evighet. Det första och längsta loppet av vårklassikerna är på gång.
I morgon smäller det.

Tomorrow it´s time for "la Primavera".
Maybe Cadel Evans is right to think Thor Hushovd will win? Maybe Haussler will step up? There´s no doubt Cancellara will have someone on him all the time. I think Philippe Gilbert wants and has the form to win. Maybe Alessandro Ballan?
I hope to see something from Thomas Lövkvist of Team Sky.
There´s so many names I want to drop. We´ve been waiting a long time for this.
The first and longest of the spring classics is here.
Tomorrow it´s time!

Det gick undan...

... idag. Vi körde på i ett härligt tempo, som var lagom snabb-distans för Emil och lite för fort för mig. Men det gick hyfsat. En lite trögare intervall la vi in också.

Solen log mot oss idag igen och vägen var typ torr stora delar av sträckan. Jag har ett ganska tydligt streck i pannan som visar var mösskanten går. Det har till och med påpekats av andra än mig idag. Solen fungerar alltså.

Emil hyllade just solen med att ha typ sommarkläder och jag fick skämmas i vinterbyxor. Emil hade också tagit tid att skriva ett träningsupplägg på en rosa lapp som han satt runt styrstammen. Det kändes bra och tävlingsaktigt. Pluspoäng.

Today was fast. We rode in a great tempo, perfect "fast distance" for Emil, so a little too fast for me. But I did ok. We squeezed in an intervall as well.

The sun was smiling at us today and the road was almost dry, on big parts of the ride. I have a pretty obvious line in my fore head, showing where the hat goes. The sun is working, in other words.

Emil celebrated the sun by beeing as dressed for summer as possible and I had to be ashamed in my winter tights. Emil also gathered points by having put time into a little pink piece of paper with the training schedule around his stem. Very pro.

Sol...

... sol sol.

Jag kände i ansiktet hur solen hade tagit efter våran 4 timmars på de vackra norra vägarna i söndags.

Calle kände hur de 4 timmarna hade tagit all energi, i söndags och beslöt sig för att ta en korv av stans främste korvgubbe när vi kom tillbaka.

Vi ses i morgon solen. Och kanske en plusgrad?

Sun sun sun.

I felt the tan in my face after the 4 hours of northern roads in the sun this sunday.

Calle felt the 4 hours of riding in his stomach when we got back and had a hot dog from one of the best sausage makers in the city.

See you tomorrow sun. And maybe over 0 degrees?

Så här...

... avslutas ett träningspass en dag som denna.
Calle bjuder på fika. Emil stoltserar med sin latte och vi njuter apan av oss i solen.
Innan vi fick njuta av kaffet, brottades vi med tröskel-intervaller. Det var jobbigt, men kändes bra. Tyckte benen svarade helt ok faktiskt. Blev lite förvånad. Imorgon vore det väldigt trevligt med samma väder som idag... på distanspasset. Vi tänkte sticka norrut. Det var länge sedan.

This is how to end the training a day like today.

Calle is buying coffee and Emil proudly presents his latte for the camera.

Before we got to enjoy this, we wrestled with threshold intervals. It was hard, but felt good. My legs answered ok. I was a little surprised by that actually. Hopefully we´ll get the same weather tomorrow, on the long slow ride. We were thinking of riding north. It´s been a while.

An open letter from Jens Voigt

The German veteran puts across his side of the race radio debate.

Words by Jens Voigt

Dear cycling fans,

The ongoing discussion about the radio ban seems to put a lot of different views and opinions out there. That’s why I feel the urge to put things in a perspective from a rider’s point of view.

I am 100 per cent pro the radio, for different reasons. The most important argument in my view is the security, not only for the riders but also for the crowds. Let me give you one or two examples.

Last year in an U23 race in France a spectator ignored all regulations and entered the parcours in the opposite direction of the race. What normally happens is this: the race director puts that news on ‘radio course’, the official communication channel between the race organizer, the UCI and the sports directors. Immediately, all sports directors spread the message amongst their riders over the radio to prevent a potential fatal accident. Now, in that French race there were no radios, which is the case in all U23 races. Try to put yourself into the position of any sports director, that knows there is a car riding towards the bunch. He’s not allowed to drive to his riders and warn them. All he can do is sit and wait. And maybe think about what he can tell the parents of one of his riders if he got hit by the car. Because this is what happened: the car hit a young Dutch rider, who was in a coma for three weeks. Everybody present in that race agreed that the accident could have been prevented if the riders had been wearing radios.

Now, I ask you: did anybody ‘who wants cycling to be more thrilling’ go to the hospital to see this young man and explain to his crying mother why its necessary that we keep on working on a radio ban? I don’t think so.

Another example, coming from my own experience. Two years ago I crashed badly in the Tour, riding in a breakaway. While I was lying there, bleeding, there was a big fuzz going on. Cars, doctors, press, etc. At least half of the road was blocked. Keep in mind that there are still 150 riders coming down that mountain with 80km/h. Luckily, the sports directors were able to warn their riders. Can you imagine that big group of riders flying down the descent, trying to make up time and come back to the group in front of them come around that corner unwarned and see half of the road is blocked with cars?!

Now let me ask you: aren’t these two stories – only these two – not enough to drop the discussion? If I had a fatal crash, who of you, who think the radio ban is a great idea, will go to Berlin and explain to my six children that it was the right decision and daddy was just an unlucky victim in the so important battle for more drama in cycling?

There’s more. Can anybody please explain me how we’re going to attract sponsors if we develop our sport back into the stone age? An anecdote: two years ago Andy Schleck punctured five kilometres before the finish line. Luckily, we had radios and warned Bjarne Riis, who could bring Andy a new wheel in no time. Moreover, the team waited for Andy and we managed to get him back into the peloton, save his white jersey and his second place in the GC. Everybody was happy: Andy, the team, Bjarne and also the sponsor. Now let me tell you the same story, but now without the radio. Andy punctures, only one rider sees it, it’s noisy because of all the spectators, the other team riders move on, Andy raises his arm for the official sign of a puncture, other teams notice that Andy is not there, they start riding faster and faster. Once Andy has a new wheel, there’s only one rider there to bring him back. Andy loses his white jersey and the second place, finishes ninth overall, Bjarne is unhappy and so are our sponsors. In the end the sponsor might even pull back and it’s the end of the team. Thanks to the radio ban. Of course, this is exaggerated, but I just want to get my point across.

Another urban myth is that the breakaway has better chances without the radios – never heard more nonsense than that. I am in the lucky position to talk on both sides, I was often in breakaways and I liked to have the radio, get some support from my team car, some motivating words and get exact info what team is chasing me with how many riders, so I can plan my effort after the action in the peloton. If i won a race in a breakaway it was because I was strong, in good shape, suffered like crazy and worked hard – does anybody think the radio made me go faster?

As far as I know every World Tour team pays about €150,000 per year for the licence. Feel free to make the calculation for 18 teams. One would expect that for that amount of money there would also be an interest in making the teams and riders happy.

To all the ‘fans of yesterday’, the ‘fans of tradition’ – what are you people talking about? Do you really want to go back to the times of Jacques Anquetil? In that time the Tour de France was a tiny little race with riders from France and maybe Belgium and Italy. Maybe 25 journalists where there. Each edition cost more money than it actually generated. Is this what you want? Because that’s how tradition looks to me.

To the journalists that support the radio ban – what are you talking about? How do you even dare to try to influence our working conditions? Do we riders give you tips of how you should work? Do we push for a ban on cell phones or laptops for you? Do we want to make your lives ‘more interesting and spontaneous’?

Finally, to the race organizers that agree to ban the radios – what are you talking about? Do I tell you to not use your mobile phone during the stage? No, I don’t. So what gives you the right to ask me to drop my communication? But if you are interested in more dramatic cycling, I’ve got some ideas: drop the silly, long stages, don’t let us suffer three or four days in the high mountains and don’t give us a week of boring, super long, flat stages. Why not consider some circuit stages: the fans will see us more often, it’s easier and cheaper for the tv crews and it’s safe to ride without radios.

Why don’t we agree on opening the communication available for everyone, like in Formula 1? That will attract people and the sport would prove to be modern and global. Everybody who is in the cycling world – fans, organizers, sponsors, riders, UCI and media – will agree that we face some more serious problems in the moment. So, let’s talk and find a way out of this homemade problem.

Jens

(original letter)

Tidig morgon...

... med Simon och Emil.
Lugnt tempo och glada miner. Mycket trevligt.
Simon körde lite teknikövningar. Jag och Emil körde lite snackaskit-övningar. Hehe.

Early morning with Simon and Emil.
Soft tempo and happy faces. Nice.
Simon did some technique training. Me and Emil did some talk-shit training. Hehe.