... med doft av syrén, hav och hö. Mina nya däck rullar lättare än vad benen gör. Fast lyckan av att vara där jag är gör det lättare att trampa. Allt är inte brunt, torrt och dött längre. Det är grönt, levande och luften är fylld av dofter.
Jag landade tisdag morgon efter viss försening från Chicago. Amerikanska tullen hade sökt igenom min cykelväska och inte stängt den ordentligt. Typiskt.
Jag har satt ihop cykeln och konstaterat att allt är helt. Verkar det som alla fall.
Mitt bakdäck var slitet fyrkantigt och det främre torrt och fyllt av skavanker som avspeglar öknens torra kärva väg, så jag har köpt nya.
Ny väg, nya däck.
Redan på onsdagen satt jag i sadeln igen och trampade. 24 timmar efter touch down. Stora klingan. Låren ville äta mjölksyra. Det fick dem, på ett bra sätt.
På torsdagen satt jag där igen och benen var trötta efter onsdagens runda, men ingen vila här. Skräm igång benen. Klockan ringer. Lagtempo i typ 2 timmar.
På fredagen blev det en kort lätt runda med fokus på att vara snygg. Bilderna avslöjar att resultatet blev lyckat.
Lördag ska jag försöka vila från cykeln. Men det kommer klia...
