Känslan av att...

... glida runt i en Prima-tröja på stan.
De har liksom det där lilla extra. Det där som gör att jag glider fram, att ljusen vid korsningar slår om när jag kommer.
Snart kan även ni få känna skillnaden.

Intervjun i Kadens...

... var nedkortad och inte lika spännande som "orginalet". Så jag delar med mig av den här. Lägger även till en bild som är tagen till intervjun av Niklas Skoglund.

1, Varför vill du göra egna cykelkläder ?

Jag har alltid varit medveten om vad jag har på mig. Inte bara hur jag ser ut, utan även just vad jag har på mig. Jag har dock aldrig följt det som kallas mode, jag ser det mer som att vissa följer andra leder.
Cykling är en av de vackraste sporter som finns, men utbudet av kläder med den stil de förtjänar i kombination med den funktion som behövs är i stort sett obefintlig. Att det jag har på mig ser bra ut, men även har en själ är lika viktigt. Det finns andra märken som lyckats göra ganska stilfulla kläder, men som sitter med produktion på andra sidan jorden, eller som kompromissat bort viktig funktion. Primas kläder inte bara ser bra ut, de tillverkas även i Sverige och det märks. När du har en Prima tröja på dig, inte bara ser du bra ut, du är bra också.


2, berätta om materialet:

Tyget i Primas race-tröjor består av 25% merinoull och 75% polyester. Det är utvecklat av Prima och Trikåby tillsammans och sedan stickat av Trikåby utanför Norrköping. Det är stickat så att merinoullen hamnar på avigsidan, vilket ger oss alla fördelar som kommer av att ha ull närmast kroppen. Alla Primas plagg sys av Maggan på Gotland. Vi har en ständig dialog och hon kompletterar designen med lösningar bara en sömmerska av bästa sort kan. Prima är lite som en familj. Vi ringer varandra ibland och bara kollar läget. Jag kan ringa stickeriet och fråga om utveckling av nya trikåer och sedan ringa Maggan och helt plötsligt på har vi en ny tröja på gång.


3, Hur ser den långsiktiga planen ut ?

Prima ska få växa i den takt det är behagligt. Det finns för mig ingen mening med att blåsa upp mig och ta i för att sedan spricka och låta all fantastiskt material och sömnad gå till spillo. Det är också viktigt att inte vara för låst i sådana här projekt. Jag menar, det är inte bara upp till mig vad Prima utvecklas till att bli. Det är kunderna och de som använder mina kläder som även formar märket och inställningen till märket. Vad Prima står för, är dock tydlig så jag tror mina kunder kommer vara på samma spår som jag, men Prima är levande. De som kör i Prima kommer märka hur det känns. Det finns en själ i plaggen och känsla. Maggan sprang på Thomas Löfkvists mamma på affären häromdagen och passade på att snacka lite med henne om Prima. Hon tyckte det lät fantastiskt, så vem vet, Thomas kanske cyklar i en av mina tröjor snart. Fast vet inte om team Sky´s andra sponsor, Adidas, blir så glada då... Hur som helst så sa jag att hon gärna får ge en tröja till honom.
Prima kommer inte bara göra kläder för vägen, utan även kläder som lämpar sig för gator och torg. Det vore ju tråkigt om det inte gick att få Prima-känslan även när man ska ut på stan.
Eftersom jag inte kommer jobba med olika kollektioner för varje säsong, utan vet att mina kläder kommer hålla länge, så adderas det plagg eftersom de utvecklas. Att utveckla nya plagg tar ibland lång tid för mig. Jag har svårt att släppa saker som inte är perfekt. Men eftersom min sömmerska och jag pratar så ofta i telefonen kan jag göra små ändringar i stort sett när jag vill. Jag har ingen deadline för en säsong, som andra märken har, inga stora fabriker att anpassa mig till. Mitt material finns där och jag ringer om plaggen tar slut och får nya uppsydda åt mig. Ett av mina tyger tog slut vid ett tillfälle, så Maggan ringde mig och på 5 minuter hade vi inte bara svurit lite åt alla uppförsbackar utan även designat ett helt nytt plagg.


4, Vilken sorts kunder siktar du in dig på ?

De som köper Prima är medvetna om vad de har på sig. Inte bara om hur de ser ut. De som kör i Prima är de som vill känna sig lite bättre än de andra i sadeln, de som tycker om det exklusiva. Du vet, de som vet.

Utanför Norrköping...

... stickas det för fullt. Ny trikå till Primas racing light -tröjor är beställd. Det är fantastiskt att kunna se någonting ta form från så tidigt stadium. Det går att se att var fjärde tråd är mörkare än de andra. Det är merinoullen. När tyget är stickat, ska det tvättas och färgas in. Svart. Det mesta blir svart.
När det är färdigt, tar jag över rullarna till Gotland och Maggan. Hon syr i sin tur upp tröjorna som sedan åker med båten tillbaka till Stockholm och hamnar i butiken. Där ni är välkomna att lägga order, så snart de kommer.

Kadens har...

... intervjuat mig om mitt klädesmärke Prima. Till intervjun ville de ha ett foto, så min vän och fotograf Niklas Skoglund knäppte av några medan jag fixade ett glapp i navet. När Ian Brown och Richard Ashcroft växel-skjuter salvor ur stereon, då går jag igång... Den här bilden vågade jag inte skicka in, dock, men det var nära. Jag är rädd att halva cykelsverige skulle skaka på huvudet och fnysa; "Vem tror han att han är?" "Meka med solglasögon..." "Vilken uppblåst typ". Ja, ni vet hur det kan låta.

Men jag kan säga såhär, ja, ibland mekar jag med solbrillor. Ibland cyklar jag med stora vita persol av modell 649, en av Steve McQueens favoritmodeller (jag har ett par svarta av samma modell också). Jag har säkert 20 par skor. Mer än 20 olika jackor och hälften av dem är klassiker för de som vet. En A-hög med byxor och en lika stor B-hög som knappt används. Varje gång Calle har varit och rotat i min garderob hittar han pjäser jag glömt att jag har. Mitt hem är lite som ett klädeslaboratorium. Mina kläder är min rustning. Därför är de viktiga. Därför nöjer jag mig endast med det bästa. Därför har jag startat ett eget klädmärke - Prima.