08 juli 2011

Det är mycket nu...


... som händer med Prima. Mycket jobb och mycket att göra. Träningen blir tyvär lidande, men det är väl så ibland.

Jag har fått hem de fantastiska bomullströjorna ("Milano", se specifikation på bilden) för de som vill ha det där lilla extra, när de glider runt i stan. De finns i Prima shop till helgen förhoppningsvis. (Jag satt och stämplade hang-tags till dem i förrgår, medan Oscar klippte ut fler kepsskärmar.)
Det är många som hört av sig och vill boka dem. Eftersom det inte finns så många av varje så gäller det att hålla sig framme.

Maggan, Primas sömmerska, sitter med mönstren till "Prima midnight kit" framför sig och klipper och syr för fullt. Hon är fantastisk. Uppstår det problem löser hon dem. Hon skulle hänga av Contador uppför Etna om hon behövde. Hon är vad Jens Voigt skulle vara om han var sömmerska.

Väskorna ("Prima musette") är hämtade hos Wider Ground, runt hörnet från Prima, där de sys och de hamnar också i shopen inom kort. Observera att det finn 2 st som är unika, med en egen färgkombination. De kommer adderas som egen produkt.

Fler "Prima midnight kit" och även en långärmad version av den tröjan på ingång. Håll ögon och öron öppna.

All tillverkning sker i Sverige av kompetenta hantverkare.
Svensk kvalité och stil rakt igenom. På riktigt.

17 juni 2011

De nya och...




... väldigt efterlängtade/efterfrågade tröjorna är snart här. Jag bjuder på lite bilder från plåtningen av dem. Varsågoda!

05 juni 2011

Idag var det...


... Falkenloppet.
Efter en väldigt aktiv inledning med många utbrytningsförsök och attacker, lyckades ett par cyklister komma loss. Dock var ingen från mitt lag med i den utbrytningen. 3 starka grabbar från mitt lag skickades upp att börja jaga för att inte låta dem komma iväg för långt. Jag snackade med ett annat lag och bad dem skicka upp några till fören, vilket de gjorde och sen skällde jag på ett lag som inte hade någon i utbrytning men ändå inte ville ta något ansvar. Fegt.
Peter (en mycket stark cyklist jag känner) lade efter ett tag på en attack. Jag svarade snabbt. Vi 2 fick med oss en till och jag bestämde mig för att satsa allt på det här kortet.
Vi hade ca 50 km kvar. Bara att trampa. Luckan växte. Vi satt nu i en utbrytning med 2 pers framför och en klunga full av starka ben bakom. Luckan växte lite till och vi körde hårt. Lite senare kom vi ikapp den första utbrytningen och en av dem (tror jag) lyckades bita sig fast och hängde på oss.
Nu är allt lite i en dimma. Jag minns inte riktigt var vad hände och exakt hur många vi var osv. Jag var trött. Mina ben fick slita hårt. Hjärtat pumpade allt vad det hade för att få ut syre till musklerna.
Någon mil senare lyckades en lagkamrat brygga upp till oss andra tillsammans med en till cyklist och min moral höjdes. Det var skönt. Vi skötte oss mycket bra i gruppen och körde hårt och fort.
Kommissarie-bilen körde upp bredvid och sa att vi hade skaffat oss 2 minuter lucka till klungan.
Det var ett parti med backar som böljade upp och ned och när de väl tog slut i en skarp högersväng slog motvinden till som en vägg. Det var tungt att gå upp och ta förningar nu. När det var 20 km kvar var det nära att jag gav upp. Jag orkade inte. Benen skrek åt mig. Jag skrek tillbaka. Jag bet mig fast.
"Kom igen. Du kör för top 10 placering. Håller det här är jag top 10." Tänkte jag. Ok, ett litet tag till.
Sista 15 km var tunga. Jag slet allt vad jag kunde och kämpade mig runt i kedjan. Sista kilometern var en raksträcka med lite uppförslut. Jag råkade hamna längst fram och det blir som alltid en stunds tittande på varandra inför spurten. Ingen vill vara den som drar igång den och därmed är den som drar fram de andra närmare linjen. Jag råkade då, lite av misstag, rulla mig ca 10 meter framför de andra lite till vänster och Thomas i mitt lag såg att han hade några av de starkare spurtarna bakom sig. "KÖR" ropar han. Och körde gjorde jag. Jag drog igång en väldigt lång spurt, alldeles för lång egentligen, men tillfället fanns och det gäller att ta vara på dem.
Med ca 50 meter kvar hade krampen spridit sig i hela benen och 3 andra lyckades komma förbi. Jag tänkte bara på att trampa. Trampa.
Jag slutade 4a och jag är mycket nöjd. Ett väldigt bra resultat! Hela laget var fantastiska idag och hjälpte mig och Thomas (6a) på ett utmärkt sätt.
Jag firar med en lättöl i soffan, iklädd en extremt fräsch gul Prima-tröja. Det är jag värd.

27 maj 2011

Känslan av att...


... glida runt i en Prima-tröja på stan.
De har liksom det där lilla extra. Det där som gör att jag glider fram, att ljusen vid korsningar slår om när jag kommer.
Snart kan även ni få känna skillnaden.

17 maj 2011

Intervjun i Kadens...


... var nedkortad och inte lika spännande som "orginalet". Så jag delar med mig av den här. Lägger även till en bild som är tagen till intervjun av Niklas Skoglund.

1, Varför vill du göra egna cykelkläder ?

Jag har alltid varit medveten om vad jag har på mig. Inte bara hur jag ser ut, utan även just vad jag har på mig. Jag har dock aldrig följt det som kallas mode, jag ser det mer som att vissa följer andra leder.
Cykling är en av de vackraste sporter som finns, men utbudet av kläder med den stil de förtjänar i kombination med den funktion som behövs är i stort sett obefintlig. Att det jag har på mig ser bra ut, men även har en själ är lika viktigt. Det finns andra märken som lyckats göra ganska stilfulla kläder, men som sitter med produktion på andra sidan jorden, eller som kompromissat bort viktig funktion. Primas kläder inte bara ser bra ut, de tillverkas även i Sverige och det märks. När du har en Prima tröja på dig, inte bara ser du bra ut, du är bra också.


2, berätta om materialet:


Tyget i Primas race-tröjor består av 25% merinoull och 75% polyester. Det är utvecklat av Prima och Trikåby tillsammans och sedan stickat av Trikåby utanför Norrköping. Det är stickat så att merinoullen hamnar på avigsidan, vilket ger oss alla fördelar som kommer av att ha ull närmast kroppen. Alla Primas plagg sys av Maggan på Gotland. Vi har en ständig dialog och hon kompletterar designen med lösningar bara en sömmerska av bästa sort kan. Prima är lite som en familj. Vi ringer varandra ibland och bara kollar läget. Jag kan ringa stickeriet och fråga om utveckling av nya trikåer och sedan ringa Maggan och helt plötsligt på har vi en ny tröja på gång.


3, Hur ser den långsiktiga planen ut ?

Prima ska få växa i den takt det är behagligt. Det finns för mig ingen mening med att blåsa upp mig och ta i för att sedan spricka och låta all fantastiskt material och sömnad gå till spillo. Det är också viktigt att inte vara för låst i sådana här projekt. Jag menar, det är inte bara upp till mig vad Prima utvecklas till att bli. Det är kunderna och de som använder mina kläder som även formar märket och inställningen till märket. Vad Prima står för, är dock tydlig så jag tror mina kunder kommer vara på samma spår som jag, men Prima är levande. De som kör i Prima kommer märka hur det känns. Det finns en själ i plaggen och känsla. Maggan sprang på Thomas Löfkvists mamma på affären häromdagen och passade på att snacka lite med henne om Prima. Hon tyckte det lät fantastiskt, så vem vet, Thomas kanske cyklar i en av mina tröjor snart. Fast vet inte om team Sky´s andra sponsor, Adidas, blir så glada då... Hur som helst så sa jag att hon gärna får ge en tröja till honom.
Prima kommer inte bara göra kläder för vägen, utan även kläder som lämpar sig för gator och torg. Det vore ju tråkigt om det inte gick att få Prima-känslan även när man ska ut på stan.
Eftersom jag inte kommer jobba med olika kollektioner för varje säsong, utan vet att mina kläder kommer hålla länge, så adderas det plagg eftersom de utvecklas. Att utveckla nya plagg tar ibland lång tid för mig. Jag har svårt att släppa saker som inte är perfekt. Men eftersom min sömmerska och jag pratar så ofta i telefonen kan jag göra små ändringar i stort sett när jag vill. Jag har ingen deadline för en säsong, som andra märken har, inga stora fabriker att anpassa mig till. Mitt material finns där och jag ringer om plaggen tar slut och får nya uppsydda åt mig. Ett av mina tyger tog slut vid ett tillfälle, så Maggan ringde mig och på 5 minuter hade vi inte bara svurit lite åt alla uppförsbackar utan även designat ett helt nytt plagg.


4, Vilken sorts kunder siktar du in dig på ?

De som köper Prima är medvetna om vad de har på sig. Inte bara om hur de ser ut. De som kör i Prima är de som vill känna sig lite bättre än de andra i sadeln, de som tycker om det exklusiva. Du vet, de som vet.

08 maj 2011

Utanför Norrköping...




... stickas det för fullt. Ny trikå till Primas racing light -tröjor är beställd. Det är fantastiskt att kunna se någonting ta form från så tidigt stadium. Det går att se att var fjärde tråd är mörkare än de andra. Det är merinoullen. När tyget är stickat, ska det tvättas och färgas in. Svart. Det mesta blir svart.
När det är färdigt, tar jag över rullarna till Gotland och Maggan. Hon syr i sin tur upp tröjorna som sedan åker med båten tillbaka till Stockholm och hamnar i butiken. Där ni är välkomna att lägga order, så snart de kommer.

03 maj 2011

Kadens har...


... intervjuat mig om mitt klädesmärke Prima. Till intervjun ville de ha ett foto, så min vän och fotograf Niklas Skoglund knäppte av några medan jag fixade ett glapp i navet. När Ian Brown och Richard Ashcroft växel-skjuter salvor ur stereon, då går jag igång... Den här bilden vågade jag inte skicka in, dock, men det var nära. Jag är rädd att halva cykelsverige skulle skaka på huvudet och fnysa; "Vem tror han att han är?" "Meka med solglasögon..." "Vilken uppblåst typ". Ja, ni vet hur det kan låta.
Men jag kan säga såhär, ja, ibland mekar jag med solbrillor. Ibland cyklar jag med stora vita persol av modell 649, en av Steve McQueens favoritmodeller (jag har ett par svarta av samma modell också). Jag har säkert 20 par skor. Mer än 20 olika jackor och hälften av dem är klassiker för de som vet. En A-hög med byxor och en lika stor B-hög som knappt används. Varje gång Calle har varit och rotat i min garderob hittar han pjäser jag glömt att jag har. Mitt hem är lite som ett klädeslaboratorium. Mina kläder är min rustning. Därför är de viktiga. Därför nöjer jag mig endast med det bästa. Därför har jag startat ett eget klädmärke - Prima.

21 april 2011

Förkylningen...




... bröt ut dagen efter Östgöta. Typiskt. Antagligen fanns det i kroppen och spökade på tävlingen också. Ingen kul början på säsongen, men vad ska jag göra? Det är ingen idé att stressa upp sig. Bara tänka att säsongen är lång och att jag inte tappar så mkt på att vara till sängs några dagar.
Istället får jag mer tid att fokusera på jobb och mitt projekt. Det går bra. Just nu går det faktiskt bra.

I caught a cold day after the race. Probably it was in my body during the race too. Not a good start of the season, but what to do? No point in getting exhited about it, just focus on getting well and the season is long. Not losing too much by being in bed for a few days.
Focusing on my project instead. It goes well. Right now it goes well.

18 april 2011

Årets första tävling...


... avklarad. Halvnöjd med utgången, men jag kämpade och höll mig bra till lagets taktik. Det var skönt att köra. Hårt. Många vinglar lite extra så här på vårkanten och det var en del krasher längs vägen. Jag lyckades dock hålla mig på hjulen. Det knuffades lite för mycket och trängdes, samt att många bromsade lite för hårt, mycket och onödigt. Men skönt att premiären är klar. Tyvärr fick jag bryta innan målgång. Längtar till nästa race.

First race of the year done. It went kind of ok, I fought hard and stuck to the teams plan. It was nice to ride. Hard. Since it´s the firs race of the year there were a few unnecessary crashes alongn the way. I stayed on my wheels. First race done. I had to step of before the finish line. Can´t wait for the next race.

06 april 2011

Solsken...




... men fortfarande på cyclo-crossen.
Imorgon ska jag försöka finna tid att byta vevparti på racern, så jag kan få till en premiär snart. Måste göra det nere på hörnet, på min cykelbutik, för det krävs verktyg jag inte har hemma. De är snälla och låter mig använda deras.
Det är dags nu. Solen ler och vägarna är sopade. Emil väntar på sin nya Dolan från Norvelo. Det är dem hans lag kör på i år, så vi är de sista krigarna på cx-cykel ute på vägarna nu. Skönt att vi båda sitter i samma sadel på cykelfronten. Det hade varit tungt att ensam trampa cross nu.
Jag gillar min cross. Den är fin.

Sunshine but still on the cyclo-cross bike.
Tomorrow I´ll try to find time to change my crank set on the racer, so I can take it for the first spin this year. I have to do it on the corner , in one of my local cycling shops, couse I don´t have the tools at home. They´re nice and let me use theirs.
It´s time. The sun is smiling and the roads are clean. Emil is waitingn for his new Dolan. His team will be riding them this year, so we are the last warriors on cx out on the roads right now. I´m glad we both have to ride cx. It would´ve been hard pedaling alone on the cross right now.
I like my cx bike. It´s nice.

02 april 2011

Äntligen!


Nu är de här. De två söndagarna jag väntat på hela vintern. De tävlingar jag fantiserar om när jag rullar ut tidigt en regnig kall morgon, när snön fortfarande ligger kvar i diket.
Vem står överst på pallen i morgon? Cancellara är klar favorit hos de flest. Speciellt efter vad han visade på E3 Prijs Vlaanderen - Harelbeke för två veckor sedan idag. "Jag lägger i överväxeln och trampar", tänkte han. Och det gjorde han. Men Gilbert då? Och Garmin Cervélo har 3 (eller snarare 2, Thor och Haussler) som är möjliga vinnare i morgon. Haussler säger själv att han saknar 1-2% av sin kapacitet. Ja, marginalerna är inte alltid så stora. Tur, eller kanske tillfälligheterna, behöver falla på plats också.
Jag skulle gärna se Thor på pallen antingen i morgon eller i Roubaix. I världsmästar tröjan. Tom Boonen kommer nog göra sig hörd, det kan vi lita på. Spartacus kommer få det tungt, men han är smart och vet sin kapacitet.
Jag måste ut och cykla på morgonen innan för att kyla av mig tror jag...

Finaly!
They´re here. The two sundays I´ve been waiting for all winter. The races I fantasize about when I roll out early cold rainy mornings, with snow still not melted on the side of the road.
Who wins tomorrow? Cancellara is favorit with most people. Specially after what he did at the E3 Prijs Vlaanderen - Harelbeke last week. "I´ll just put in the next gear and pedal" he thought, and did. What about Gilbert? And Garmin Cervélo has 3 (more like 2, Thor and Haussler) who is possible winners tomorrow. Haussler says he lack 1-2% of his capacity. The margins are small. Luck, or more like coincidences, need to fall on place too.
I would like to see Thor on the podium, preferly 1st, either tomorrow or in Roubaix. In his world champion jersey.
Don´t forget Tom Boonen. He´ll make himself known. Spartacus is going to have a tough day, but he is smart and knows his capacity well.
I need to go out for a ride in the morning tomorrow to cool down...