Racedags igen...

... tänkte jag kl 04.25 i morse när klockan spelade solo på trumhinnan.
Frukost hade jag ingen hemma, men det visste jag redan innan, för det hade jag kommit på igår kväll sent när jag redan låg i sängen.
Några havregryn föstes ihop och en skvätt vatten på det och en gröt med några extra stänkar honung kokades ihop.
Linfrön har jag sett till att köpa upp mig på och närodlade pecannötter. De rördes ned också.
Tidiga frukostar ligger mig inte varmt om hjärtat, men att ge mig ut på vägen på tom mage är en säker pinne i hjulet. Det vet jag.
06.00 rullar klungan ut från samlingsplatsen. Jag hann med en dubbel espresso med en skvätt mjölk innan.
Ca 75 pers hade samlats dagen till ära. Inga tävlingar denna helg, så alla kunde vara med och leka cykelproffs.
Så även jag.
Jag kämpade och slet och satte mig i fören på klungan och slet och drog, jagade med utbrytningar och stampade ned kullar och backar. Stark som en oxe kände jag mig och det var jag också. Ensam i udden på en 75 man snabb pilspets som i flygande fart, far fram över berg och dalar. Starka känslor.
Pigg och lätt satt jag i sadeln och fick komplimanger av de som jag känner här. "Looking good, man" krämade en av de starkaste cyklisterna jag vet härifrån ur sig, Tim. Ja tack du, tänkte jag, att kan man inte cykla bra, kan man ju ändå se bra ut, i min Raphatröja och Drylanebrallor. Idag stämde det han sa, med sin dubbla bemärkelse ganska bra. Jag var bra och såg bra ut.
Det tvättas ofta cykelkläder nu. Mina vita Drylane-pantalones trasades sönder i kullerbyttan på berget.
Jag väntar på en efterlängtad och mycket uppskattad sändning från just Drylane med 2 par nya bibs. Det tackar jag för! En cyklist som var dag rullar runt med samma byxor. Nej du Larsson det går inte.
Någon spurt hade jag ingen ork med, men på det stora hela, en rolig runda på starka ben.
Öknen står i blom. Kaktusarna blommar med överraskande styrka och jag ser buskar och små träd med blommor jag aldrig tidigare sett.
De ska fotograferas.