Jag är galen...

.., jag vet.
Ibland kommer den. Längtan till hösten och kalla tidiga morgnar.
Det är mörkt ute och äggmackorna är uppätna. Sista kaffeslurken är fortfarande ljummen i plåtmuggen och jag håller på att ta på mig benvärmare och den tjocka jackan. Vinterkepsen jag fick av Lina och Marcus åker på under hjälmen.
Solen kämpar för att komma upp medan jag rullar iväg. Det är ingen trafik.
Doften av träden i den fuktigt kalla, krispiga luften är intensiv.
Vinden pinar från sidan över bruna åkrar. Vattnet under bron är grått som stål.
Jag har ca 1 timme i benen och 2 timmar kvar. Minst.
Då trivs jag.