Flagstaff och Sedona...

... är lite utav ett paradis.
Jag och Erik tog bilen upp till Kevin som bor däruppe. 4 h tog det. En trevlig biltur på dagen, med vacker utsikt och lätt stigning hela vägen. Vi åkte på natten och jag körde upp i Kevins bil. En Toyota pick-up, samma bil som jag drog omkring med när jag var i Colorado för ca 10 år sedan. Han köpte den i sin tur av Eriks familj för 5 år sedan. Det kändes bekant bakom ratten. Dörrarna går bara att öppna utifrån och sidorutan är svår att se ut ur. Det var behaglig temperatur (med lite hjälp av dansk och fransk ull) mestadels av vägen, så jag kunde köra med nedvevat.
Vi kom upp sent och gick och la oss.
Jag vaknade tidigt, som vanligt och gick ensam ut på stan i ett morgontomt down town Flagstaff. Kaffe och sen utforska. Bakgator och locals granskades. Det är en lugn och liten bergsstad. Alla cyklar eller går. Tågen dundrar, långa och full-lastade genom stan. Skönt tyckte jag.
Kevin är en grym liten människa. Han gör mycket roliga saker och har sett till att vara med om olika äventyr. Han har liftat över USA och klättrar gärna i berg. Har sett björn i det vilda och ska nu flytta till Tennesee för att jobba på en "sustainable farm" medan han pluggar färdigt sin geologi, eller vad det nu är.
Vi delar många åsikter och han är lätt att få med på saker.
Jag gick hem. De andra vaknade och lite frulle inmundigades. Sen in med lite klätterattiraljer och ut på vägen ned till Sedona.
Det är vackert där. Bergen är röda på grund av järnhalten (jo, vi åkte med en geolog) och det rinner en flod i kanjonen.
Efter lite klättring så hoppade vi i. Ja, asså jag tog ju lite tid på mig och gjorde inga fräna volter som de andra. Det måste vara endast smältvatten i floden, för kallt som in i tvärtemot paradiset var det. Erik jämförde mig med en blöt katt. Jag höll med. Ingen stolthet här inte. Bada är inget att vara stolt över. Men lite kul är det att ha varit i.
Åter i Flagstaff mot eftermiddagen. Kevin bor med en Navajoindian och jag passade på att höra mig för om mockasiner. Hon förklarade hur deras ser ut och gav lite tips på var de kunde tänkas finnas att få tag. Det är inte helt enkelt att hitta dem.
COWABUNGA!
Där var de! Ett par klassiska Navajo mockasiner, redo att gås in köptes och användes oavbrutet resten av vistelsen. De är sköna, fast ovant med endast kohud som sula.




Mockasinjakt avslutad. Om jag inte skulle smyga på ett par till, vill säga...