The Tucson Doughnut Showdown...

... del 1: Dunkin´Donuts.
Ett dussin doughnuts köptes in, plus några "hål" som bonus. Hålen är alltså precis som det låter fast tvärt om. Det är alltså inte hålet som köps, utan det som blir över när ett hål är gjort. En doughnut-klutt typ.
Hur som helst. Jag gick galen där inne och pekade till höger och vänster på munkar som såg ut som om de var speciella nog att vara en del av dagens munkforskning. Mina vänner skämdes, men inte jag. Jag hade inte ätit en munk på typ 5 år. Jag har inte saknat dem precis, men jag anser att en sådan vital del av det amerikanska kulinariska köket inte får missas eller förbises på något sätt. Det här är en viktig del av de amerikanska barnens uppväxt.
Doughnuts är söta och flottiga. Inte så goda alls egentligen.
Men de har ett tilltalande utseende. Runda med ett hål i mitten. Greppvänliga. I DnD finns det också ett glass-ställe, för de som inte tycker att själva munkringen tillgodosåg sockersuget.
Erik som jag bor med tyckte mest om den med rosa glasyr på (B1, tänk schack och överblicksbilden). Den smakade konstgjord jordgubbe. Helt ok, med andra ord.
Fast det fanns en munk som måste gå vinnande ur duellen, för vi märkte att den tog slut fortast. Vips så var den borta. A3.
Det fanns också en annan som var ganska bra. B2. Den var gjord på någon annan typ av deg. Den var lite nättare typ, kanske därför jag tycker den var bra...
Bästa utseende får A2. Färgsprakande och trevlig. Lite som en glass. Fast inte smaken. Som glass alltså. Asså, den smakar inte som glass, den ser ut som glass.
C4 är en naturell munk, som användes mest som referens och neutraliserande mellan munkarna. Som vatten på vinprovningen.
Den var ganska bra.
Förloraren var B4, den var nästan orörd när vi var klara. (Klara betyder illamående). Den var också ganska ful.